Jag tog en annan väg än den vanliga när jag gav mig ut med stavarna.

-F*n, så trögt det gick!

Halvvägs började jag bara tänka på hur trött jag var och sedan stannade jag och fotade litet och sedan stannade jag och pratade med en kvinna med två fina hundar och sedan stannade jag och pratade med en katt...

80 minuter senare är jag hemma i alla fall, svettig, stel i rumpa och ben men ändå nöjd att jag inte fick för mig att ringa maken och be honom komma och hämta mig...

Någon måtta får det vara!