I hela mitt liv har brödet varit den centrala födan. Mammas hembakta bröd när jag var liten, studenttidens oändliga mackätande, singelhushållets oändliga mackätande, parbildningens mysfrukostar med rostad bröd, frallor, bagels, småbarnsföräldraåren då brödkorgen tömdes av mig när alla andra ätit klart och nu de senaste årens njutning av stenugnsbakat, surdegsbröd från små, dyra bagerier. I tillägg till detta brödätande så har självklart pasta och potatis med sås i en eller annan form varit det bästa, proteinet i såsen var väl OK men inte helt nödvändigt.

Riktigt tvärilla har jag egentligen aldrig ätit, inte varit storkonsument av superfeta produkter och frukt & grönt & legymer har varit en daglig dos. Men detta ätande av snabba kolhydrater har sannolikt varit det som skapat den onda cirkeln av konstant sug. Snabba kolhydrater ger hjärnan samma kick som sockerrika produkter och så fort blodsockernivån börjar sjunka (obs! inte är låg), då börjar hjärnan flagga: mera socker, mera bröd, mera blodsockerhöjare. Det vill säga skapar SUGET.

Sedan två månader tillbaka har jag varit mycket medveten om detta och jag har kunnat studera mig själv. När jag äter måltider som till största delen består av protein och (mer eller mindre) gott fett, då lyser både sug och hunger med sin frånvaro, länge. När jag börjar tumma mer än bara litet på denna kombination, ja då börjar jag fundera på om ungarna kanske ändå inte lämnade några godissmulor någonstans i lördags.

En annan sak jag har upptäckt och som då förvånar mig, kolhydratjunkie som jag är, är att jag inte saknar kolhydraterna i förväntad utsträckning. Måltiderna utan dem smakar precis lika gott som de där jag sög upp de extra såsskvättarna med flera skivor bröd.

Jag har inte uteslutit kolhydraterna och jag tror knappast att jag kommer att göra det heller. Men jag är glad att jag insett sambandet och att jag kan välja om jag vill ha denna sugar rush eller inte. Och inte bara det, jag är medveten om att detta påverkar kommande måltid och hur jag sannolikt väljer att äta då.

Om du är intresserad av att läsa om hjärnan och hur den hanterar höga nivåer av blodsocker och hur detta kopplas till hälsa och övervikt så kan jag verkligen rekommendera boken "Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar. Boken är lättläst, inspirerande (tyckte jag!) och full av aha-upplevelser och dessutom backas allt upp av publicerade vetenskapliga artiklar så det är inget som knåpats fram på en liten kammare.

Jag hojtade det ena "Hallelujahh!!" efter det andra när jag läste den!