Jag har bett maken komma med ut och springa med mig uner helgen. Han är en fd långdistansare och var den som en gång i tiden fick mig att snöra på springskorna. Jag är övertygad om att min bekväma lunk på grusvägarna behöver piskas på för att börja ge förbättringsresultat. Själv lunkar jag ju bara på där, fullt upptagen av mina egna tankar och funderingar.

Jag tror det blir bra.

Få bara se om vi hinner idag eller om det får bli imorgon.