Vi skulle iväg och handla och uträtta litet ärenden och jag behövde byta kläder innan vi åkte. Från hemmaskrotarpaltor till acceptabla ute-bland-folk-plagg. Jag kom på att jag har en tunika köpt på Vero Moda för två år sedan som jag aldrig kommit mig för att använda. Anledningen till det var att den var aningens tight när jag köpte den. Jag drog på mig tunikan och tog mig en titt i spegeln.

Tunikan hängde som en nattsärk. Inte bara att den hängde som en sådan, den såg ut som en också.

Jag tittade ordentligt och var tvungen att fråga mig varför i hela fridens namn jag över huvudtaget köpt den. Inte tusan vill jag ut och gå bland folk i något som liknar ett broderat nattlinne!

Men jag insåg att det fanns ett svar, ett som var nästan sorgligt. För två år sedan, när jag vägde en bra bit över 90 kg, då hade jag inte mycket att välja på i butikerna. Det var att köpa sådant som var OK och som jag kom i. Att köpa tält, de riktiga tältmodellerna har jag aldrig klarat av, men det var nog mini-tält jag fick nöja mig med. Det är litet av en mänsklig tragedi; om man är överviktig så finns det inte mycket till urval när det gäller kläder, fina kläder, kul kläder, tuffa kläder. Det är mycket tråkigt tycker jag. Idag kan jag ju välja i normalkollektionen, men nog borde pluskollektionerna förbättras allt.