För att vara julafton så behärskade jag mig rätt bra tyckte jag. Ingen paltkoma att tala om och det var ju väldigt bra.

Men....

Vi hade ju en pumpkin pie till dessert, en pumpkin pie som i sig inte är värstaste värsta, men med vispad vispgrädde till så blir det just det. Åtminstone anser min gallblåsa det.

Jag somnade väl någon gång framåt 4-tiden på morgonen efter att ha gnölat runt i sängen tills dess. Det är nu ingen större fara med mig, det är ju inte alls som att jag klättrar längst väggarna som den med riktigt gallanfall gör, men ändå tillräckligt för att jag ska förbanna min egen dumhet. Framöver får jag allt ha i huvudet att vispgrädde och jag inte går ihop.

Ute skiner solen från en klarblå himmel, en dag som gjord för avverkande av kilometrar på grusvägarna. Min rygg informerar mig om att den behöver bli rörd på, det har varit alldeles för mycket stilla aktiviteter inomhus de senaste dagarna.