Att kort och tjock inte är någon höjdare har jag kunnat konstatera många gånger, men jag har i dagarna sett att riktigt lång och smal inte heller behöver vara det enklaste. Speciellt inte om man utstrålar osäkerhet när det gäller längden och kroppskonstitutionen. Med andra ord får man se till att gilla det man har och göra det bästa av det; jag lär aldrig bli längre även om tjockleken kan påverkas och jag får klä mig därefter och vara nöjd med det jag har. Inte heller den som är riktigt lång lär kunna påverka längden och får väl försöka att göra det till en fördel, något att vara stolt över, något som gör en unik.

Varken det ena eller det andra är lätt men bottnar väl ändå i självkänsla och kärleken till sig själv. Det vi alla behöver känna.