Idag är jag så tacksam för att jag faktiskt kom iväg ut på grusvägarna. Jag tänkte bra under promenaden och påminde mig själv om att det är lika bra att ta itu med det som gnager i huvudet. Oftast tar det ingen längre tid att klara av sådana energitjuvar, inte heller är de så komplicerade bara man tar itu med dem.

Jag är också tacksam och nöjd med att jag plockade ihop krattor, vattenslangar, cyklar och fick in dem i garaget. Nu kan snön få komma om den vill.

Jag är, konstigt nog, tacksam för att jag tog mod till mig och steg upp på vågen; lika bra att face the truth. Jag är bekväm, bekväm till förbannelse och godkänner alla undanflykter som kommer i min väg. Tragiskt.