Det är så skönt att vara hemma, mysklädd i soffan. Tvådagarsmötet gick väl bättre än väntat men det var en del hårda ord och tårar som fälldes på sina håll. Och tyvärr så påverkas jag av denna typ av atmosfär så det blev kaka till kaffet vid flera tillfällen, antagligen inbillar jag mig men det verkar ta udden av ilska och frustration.

Å andra sidan så åt jag inte särskilt mycket av lunchen som bestod av bräserade griskinder från Spanien. Äventyrlighet när det gäller mat i all ära, men kött som är full av fett och slafs klarar jag inte, oavsett hur mört det är.

Jag har nu några jobbdokument att kika på, jag behöver fria upp tid tills i morgon så jag hinner göra klart min presentation till Oslomötet tors-fred.

Eller så slappar jag bara.