Morgonyoga med dottern

Jag har försökt identifiera vilken typ av yoga jag tycker om. Inte så att jag testa så många olika men på de fem instruktörer jag har erfarenhet av så misstänker jag att Ashtangi är den typ jag tycker är mest utmanande och som jag skulle vilja lära mig mer av.

Morgonens yoga kallades "kraft" och "avspänning" och det är till synes väldigt enkla och "stora" rörelser vi gjorde. Men, de är statiska och man håller dem så pass länge att musklerna börjar skaka och mjölksyran börjar anas. Sedan är det mycket rörlighet men eftersom jag nog har ganska så överrörliga leder, så är just inte de rörelserna fullt så utmanande tycker jag. Något som är bra mycket mer "utmanande" är att höra stånken och stönandena från sina medtränande, ingen höjdare i en liten grupp där musiken inte kamouflerar ljuden.

Jag fick med mig dottern i morse också vilket jag blev glad över. Hon är en naturlig atlet och har utövat en idrott på avancerad nivå, men på grund av ett, vi kan nog kalla det funktionshinder från stämbanden, var hon tvungen att sluta. Hon fixar inte explosiva idrotter längre, inte heller att springa på intensiv nivå. Problemet hon har heter ansträngningsutlöst laryngeal obstruktion, vid ansträngning blockerar stämbanden luftstrupen. Det blir svårt av anstränga sig då. Så de senaste åren har hon styrketränat mestadels och sprungit på löpband där hon har kontroll över situationen och miljön om hon skulle få ett "anfall". Detta är inte farligt på något vis, det går tillbaka ganska snart hon stannar, men ytterst obehagligt. Och rejält obehagligt för omgivningen när hon högljudt börjar kippa efter luft... Detta är många gånger felaktigt diagnosticerat som ansträngningsastma och relativt vanligt hos tonåringar inom explosiva idrotter. Kanske att fler har det, men att man inte anstränger sig eller vågar anstränga sig fullt ut. Faktum är att dotterns kusin, min systerdotter har samma problem.

Tanken slog mig under yogapasset att det faktiskt finns andra typer av fysisk utövning som man kan bli riktigt bra på där man inte behöver explodera eller springa. Kanske, kanske ska jag locka med henne på någon hälsoresa med yoga som inslag...?

Äldsta sonen ska transporteras till universitetsstaden nu, jag återkommer om det jag blev så glad över senare.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: