Vi var till Gränna igår, make och dotter för jobb och yngsta sonen och jag för utflyktens skull. Att vara på vift är ju som det är när man inte planerar ätandet (och det tänker jag inte vidareutveckla) men något som var rätt intressant var att vi inte köpte en endaste polkagris. Vi har under 10-12 års tid passerat Gränna minst två gånger per sommar och varje gång har ungarna köpt polkagrisstänger, men uppenbarligen har de fått nog. Själv har jag mest ätit polkagrisar för att de funnits i närheten men aldrig haft något direkt begär.

 

Idag är det mulet ute, inget särskilt är inplanerat och då känner jag av rastlösheten igen.