Det är sorgligt
Omedelbar tillfredsställelse och orkeslöshet.
Där är jag nu.
Ingen reflektion över konsekvenserna när jag står med chokladkaka i handen, ingen fundering över varför soffan drar som världens starkaste magnet och jag låter mig dras och fastna. Ingen annan kan vilja åt mig, vilja och motivation är färskvaror som måste underhållas, jag vet det. Men varför är det då så lätt att släppa taget och så förtvivlat svårt att återvinna positionerna?
Det har gått två år sedan jag seglade högt; tränade, orkade, åt bra och mådde som en prinsessa och gick ner i vikt. De två år som gått har innehållit en del förändringar som ökat stressen i tillvaron, men det är ingen ursäkt, det är ju som livet är. Och under förändringar och stress borde det väl vara ännu viktigare att hålla fast vid.
Sorgligt, det är vad det är.
Äh! Du är ju inte mer än en människa! Om det vore lätt skulle alla göra det som vore bäst för en.
Kolla på lite youtube-klipp några dagar i rad så ska du se att yttre motivation lockar fram lite inspiration till din egen inre motivation. Ibland behöver man bli påmind.
Ha det superbra och var inte så hård mot dig själv! Det verkar ju inte vara en bra strategi. ;)
Det är inte lätt när livet kommer emellan, men du kommer att hitta tillbaka. Du har verktygen och du har gjort det förut, även om förutsättningarna har ändrats och stressen ökad. Ta en planeringsdag när du försöker sortera upp vardagen och hitta tid för rörelse och matplanering.
Been there, done that. Men det är stor skillnad på att vilja och bestämma sig. Och vi viktkämpar ger aldrig upp, eller hur?
kram, pernilla be
En dag är du redo igen och fram tills dess gör du ditt bästa utifrån den dagens förutsättningar.