På något vis vill man ju tro att det handlar om karaktär att överkomma jetlag. Det är väl bara att bita ihop och hålla sig vaken, det kan man ju göra annars hur trött man än är. Men, vi befinner oss i Göteborg där delar av familjen går på Metaltown och det är tröööööögt. Och jag, jag nickar till här och där och sover längre än jag gjort på år och dag. Tur att hotellfrukosten står framdukad till kl 11.

 

Idag är det sol och blå himmel ute och ser inte ut att vara alltför varmt, precis den sortens väder som jag gillar mest. I Trädgårdsföreningen pågår en rosfestival så jag funderar på att gå dit and smell the roses. Shoppade och bio klarade jag av igår.

 

Jo, jag såg en film som hette Sång för Marion, riktigt trevlig om än förutsägbar. Jag köpte också boken En man som heter Ove igår. Bokens handling påminner i vissa delar om biofilmen, men efter att ha läst hälften så undrar jag; var är bokens storhet? Inte det minsta originellt rolig, språkligt tafflig och ganska så förutsägbar. Kanske händer det något i andra halvan?