Jag hittade igår en gammal grannes Instagramkonto. Vi har ingen som helst kontakt, vi hade barn i samma skola en gång och bodde i varsin ände av den gamla bygatan i samhället vi bodde i. Redan då, för 10-12 år sedan, förundrades jag över att hon avslutat sin civilekonomexamen samtidigt som hon var föräldraledig med barn nr 3 (och hade tvillingpojkar som var rejält busiga). Hon och hennes man renoverade huset de bodde i till något så vackert att jag njöt av synen varje gång jag gick förbi (ett hus som man i princip trampat igenom det ruttna köksgolvet på i samband med visningen). Idag är hon egen företagare, bonde, bed &breakfastägare, fembarnsmamma m.m, m.m,  och mer kreativ och aktiv avseende allt än någon annan jag hört talas om. Och snygg är hon dessutom.

 

Visst får man energi av att spendera energi och alltid finns det både för- och nackdelar med allt man gör och de beslut man tar. Men ändå kan jag inte låta bli att fråga; varifrån kommer energin denna typ av människor har? Min energi räcker till att ta mig till och från jobbet. Och så jobbet då då.