Jag fick en genomgång av verktyg för djupandning och enkel avslappning "på språng" idag. Genomgången var inbokad sedan många veckor, men efter de senaste dagarnas tågstrul var behovet så påtagligt. När tågavgången flyttas fram, 10-20 minuter åt gången på stationstavlan, så är jag inte irriterad och ilsken, men däremot står jag som i startblocken för att vara den första som rusar mot perrongen när spåret ges. Jag tävlar. Mot alla andra som ska med samma tåg.

 

Hur sjukt som helst, speciellt som jag inte ens är så kinkig med att få sitta i ett säte egentligen, men det är tävlingen som är det intressanta. Och stressande. Och som sätter alla mekanismer på attack!

 

Inte bra. Inte bra alls. Så nu ska här djupandas, sittandes och ståendes.