Jag tittar på min frukost (och för all del de senaste dagarnas måltider) och funderar över om det finns något som heter matdepression. Jag har konstaterat under flera års tid att mat, eller rättare sagt att laga mat, har varit urtrist. Jag har hellre valt något "vadsomhelst", ge-mig-ett-par-mackor-middag, än orkat med att fixa mat som är tillnärmelsevis nyttigt och hälsosamt. Och till och med när maken ställt fram fina skålar med sallader så har jag valt bort det. Kanske ett stressymptom? Kolhydraterna "kickar in" snabbare.

 

Hur som, så blir jag glad av att titta på mina färgglada måltider och faktum är att frukt och grönt är väldigt, väldigt gott. Jag har bara "glömt" det.

 

Igår kväll, proppmätt som jag var efter middagen, såg jag att jag knappt knaprat på "veckobonusen", tilläggspointsen som man också ska äta enligt Viktväktarna. Det jag gjorde var väl inte det smartaste, men jag tog mig ett glas vin. Tyckte inte det var mycket att stå efter, så som jag känt en längre period. Jag får nog hitta på något annat. Å andra sidan vet jag sedan tidigare erfarenhet av Viktväktarätande att man kommer till en punkt när pointsen inte längre räcker till utan ansträngning, så det är väl nyhetens behag som styr mina kloka val nu.