Så börjar saker och ting sakteliga falla på plats efter nästan två års hälsocirkus. Jag har äntligen fått ordning på blodtrycket med hjälp av företagshälsovården (min vårdcentral verkar ha svängdörrar på läkarfronten så där har inte mycket tagits tag i eller följts upp ordentligt). Jag kan nu lämna den ursprungliga medicinen jag fick men som inte hade någon effekt (betablockerare). Och inte bara att den inte hade effekt, den typen av preparat kan visst göra en litet "trög" sa företagsläkaren, något som den som vill gå ner i vikt inte är hjälpt av. 

 

Förhoppningsvis kommer jag också få ett antal stresshanteringssessioner via företagshälsovården, så att jag hittar verktyg att hantera både jobb och fritid. Jag konstaterade under min sex veckor långa semester att det tog mig fem veckor att hitta ron att läsa klart en bok. Det är snudd på katastrof eftersom jag i normala fall är en bokslukare. Men kopplat till detta är så klart behovet (eller nödvändigheten?) av att fundera på en digitaldetox. Mobilflippande är ett beroende snudd på, eller i alla fall en dålig vana.

 

Jag har under ett års tid gått på viktstöd på min vårdcentrals livsstilsmottagning. Någon vikt har jag inte gått ner under året, under många perioder har det mer varit fokus på att hindra vidare viktökning. Under semestern gick jag upp 2 kg, inte bra, men säkert inte unikt. 

 

Vid senaste besöket på mottagningen härom veckan frågade jag om "bantningspillret" Xenical. Inte så att jag vill ha det, men jag kände att nu är jag både redo och i behov av att börja ta tag i vikten. B (min viktstödjare) sa att jag visst kunde få det, hon kunde be läkare att skriva recept, men som sagt, det är inte den vägen jag vill gå. Men så sa B: "jag brukar se Xenical som en kemisk krycka en del behöver". Och just ordet "krycka" fastnade. Jag tänker och säger att detta med att gå ner i vikt, det vet jag allt om. För det gör jag, teoretiskt och för all del praktiskt också. Men varför är det då så förtvivlat svårt?

 

Efter att ha funderat, framför allt på vad som skulle kunna vara min krycka (uppenbarligen behöver jag en sådan!), så skrev jag in mig hos Viktväktarna igår. Jag har gått där tidigare, för 12-13 år sedan, vet att det inte är några konstigheter eller extremupplägg. Egentligen inget som jag inte skulle kunna göra på egen hand, men nu vill jag ha en krycka, en struktur, som får mig att hålla fokus. Min kollega följde också med och det gör det hela än mer positivt.

 

Jag känner mig helt på banan igen. Får in promenader riktigt, riktigt bra. Jag har två appar (yoga och 7MCW) som jag ska bekanta mig med. Kommer att komma väl till pass under tjänsteresor.

 

En ständig utmaning är alla jobbmåltider, framför allt middagar utomlands, men jag får väl jobba på det. Jobba på restaurangbesöksproblem blir det redan i kväll, min kompis och jag ska på East på Stureplan. Men, det går säkert bra, speciellt om alkohol utesluts (eller begränsas till ett glas vin).