Att inte ha tid är ju inte en sanning på något vis. Alla har vi 24 timmar på dygnet och hur vi utnyttjar dem och till vad ser ju väldigt olika ut. Jag förstår från en del Instagramkonton att det finns de som pysslar och donar med sitt hem, varje dag och långt in på kvällen. Detta är något som stundtals förvånar mig, stundtals gör mig avundsjuk. Mitt fokus finns inte alls på hemfixeri, och onekligen är det något som syns hos oss (med detta sagt betyder det inte att jag inte uppskattar fina hem och vacker inredning, tvärtom, men helst skulle jag vilja att det skötte sig själv).

 

Samma sak är det ju med träning. Somliga bokar in tiden och så gör de det som en del i den dagliga rutinen, så som det helst borde vara. Jag, jag "ska bara" en massa annat först. Kolla något jobbrelaterat (även om det är på fritiden), läsa något, kontakta barnen och se vad de har på gång, läsa dagtidningen, bara sätta igång tvättmaskinen och huxflux ska tvätten också hängas upp. Och så har solen gått ner och jag känner det som att så gick det motionstillfället mig ur händerna.

 

Prioritering. Eller fokus kanske. Motivation. Eller sluta med alla "jag ska bara", eller förhandla med mig själv mer kunde vara en variant.