Söndag 6 mars: Jag har fått mig en tankeställare
Under så många veckor har jag pressat på. Jag har jagat sekunder och minuter på löpbandet, jag har loggat kilometer efter kilometer på grusvägarna, jag har noga bokfört varenda smula jag ätit. Under samma period har mitt arbete ökat i volym och intensitet och det i sig är inget problem, men en "situation" där jag varit i princip utan inflytande men påverkad, har skapat press.
Ja. Detta kunde jag ju konstatera under veckan som gick och hur jag hanterade det hela; sötsaker, stress och utebliven träning.
Ändå blev jag förvånad över hur mycket vikt jag lagt på under en vecka. Jag trodde inte det var riktigt möjligt, jag har ju inte hetsätit trots allt. Men stressat.
Jag gav mig ut i solen, med en påse färdigskalad apelsin i fickan och tänkte medan jag gick.
Jag vill inte pressa mig så här, jag vill inte tävla vare sig mot mig själv eller någon annan. För tävlat det har jag gjort, i huvudet. Jag vill glädjas åt min träning, jag vill njuta av den och ha kul. Jag har varit så mycket av allt eller inget i mitt liv, och när jag inte kunnat vara bäst, då har jag så småningom slutat försöka. Det här håller inte.
Jag är numera "bara" överviktig och jag gläds åt det.
Jag mår bra av att träna och det får mig att må bra.
Jag vet vad och hur jag behöver äta för att må bäst och det ska jag fortsätta med.
Och stress, av vilket slag det vara må, det behöver jag motarbeta. Jag behöver påminna mig om att vara mer närvarande i nuet, för även om jag velat tro att jag gjort det, så är det inte sant.
Så, därför struntar jag i att redovisa någon siffervikt, utan berättar bara att jag gick en underbar promenad i solen, jag njöt av den, jag njöt av sträckorna med barmark och jag njöt av min apelsin. Kanske ska jag till gymmet ikväll, men det är för att jag tycker om instruktören och hennes val av musik, hennes pass och de sista 30 minuterna med yoga. Inte för att jag vill tävla och logga fler träningsminuter än någon annan.
Låter klokt! Stress mår man verkligen inte bra av och om vikten bara skulle stressa dig mer denna vecka så gör du helt rätt i att inte väga dig.
Visst, är det härligt ute när solen skiner och våren är på väg? Idag är första gången på cirka 3-4 månader som jag inte har behövt släpa med hunden ut. Utan denna dag gick han ut alldeles frivilligt :) Helt underbart ju!
Jag kände sådär för några veckor sedan, allt var bara för mycket... inget jag kunde påverka utan endast jobba igenom. Jag hade i alla fall en deadline, efter det lättade allt.
Nu är jag mig själv igen! :-)
Vikten är faktiskt inte huvudsaken, det är ju hur man mår och hur kroppen känns! Men eftersom det är så lätt att väga sig och ha det som måttstock så ramlar man gärna dit på att väga sig ...som efter ett tag öeder till lite stress och hets eftersom det inte rör på sig i samma takt som man vill. Eller för att det händer saker(stressen) som påverkar kroppen och sinnet negativt!
Det viktigaste är som sagt en stark kropp och en harmonisk själ!
Lätt att säga att du ska koppla bort vikttankarna ett tag, men tyvärr lever vi med dem dygnet runt. Tänk den dagen då man är normalviktigt och kan få fokusera på vanliga saker. Tänk vad mycket vidare tankeverksamhet vi kommer att få när vi släpper detta. För hur vi ska äta och röra oss- det vet vi ju. Önskar dig en lugnare vecka till veckan!
Åh vad jag känner igen mig i det här inlägget. Ibland blir det för mycket och man tar allting på för stort allvar. Jag är också en allt eller inget-människa och just nu är det inget för mig.
Jag tycker att ditt resonemang låter sunt, när man är medveten är det lättare att göra bra val och veta vad man mår bra av och inte. Ibland behöver man släppa hetsen och bara njuta.
Helt rätt! Jag har också en tendens att stressa mig till träning - att prestera i alla lägen. Det är så typiskt oss "duktiga flickor". Lika viktigt som att planera in träning och planera maten är att planera in tid för vila, och vila så pass mycket att man går ner i varv innan man ska sova. Min timme på sängen efter jobbet har i princip blivit en helig stund för mig. Det är en god vana som jag vill fortsätta med.
kram//pernilla be
Jag älskar bilden ovan! Var kommer den ifrån? Den skulle jag kunna tänka mig att ha inramad på väggen som en daglig påminnelse.
kram//pernilla be