Det tog sin tid

...innan jag lärde mig uppskatta Sex and the City. Jag började med första biofilmen och tyckte att det var det sämsta dravvel jag sett i mitt liv. Och att det var dravvel det bekräftade de femminuters snuttarna som jag sett av serien här och där. Men, dottern började spela in avsnitt och jag blev sittande. Började förstå karaktärerna och se djupare än tramset, skrikandet och det ytliga. Detta gör nu inte filmerna till några mästerverk, men jag gillar serien massor numera. Jag har inte sett säsongerna fullt ut, inte heller har jag sett dem i någon ordning att tala om.

Att jag kom att tänka på detta är för att dottern och jag nu ser en inspelad dokumentär om serien och den är då bara så härlig.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: