Att se vad man har framför näsan

I morse såg jag ett kort filmklipp på FB från Gudrun (Färggranna-tältkläder-för-kulturtanter) Sjödén. Filmen, eller den snutt jag såg, var ett uttalande av en av modellerna. Hon var "vuxen" och sa något i stil med att "....jag har jobbat som modell länge och jag har bott i Hong Kong, Tokyo och Singapore".
 
-Wow! tänkte jag, tänk den som fick resa så mycket och se så många platser! 
 
Sen funderade jag på vad jag precis tänkt. Och insåg att även om jag inte bor mer än hemma, så har jag ett jobb där jag får resa mycket och se många platser. Så det där med att vara medveten om vad man faktiskt har och vara rädd om det, eller i alla fall uppskatta det och inte tråna efter det, är nog något man behöver inse.
 
Och därmed också inse de oceaner av tid jag har att sköta mig själv, men som jag fortsatt inte utnyttjat. Annat än till söndagspromenader. På onsdag ska min kollega och jag äntligen pallra oss iväg på lunchpasset som vi köpte klippkort till före jul. Jag som inte varit på ett endaste pass av något slag på ett par år nu känner mig smått nervös, men jag gör väl som jag brukar; ställer mig längst bak tills jag känner mig varm i kläderna. Wish me luck!