Rivstartvecka 6: Plötslig känsla av meningslöshet
Vågens siffror fick mig i princip att skämmas och därför smälter jag dem i min ensamhet utan att rapportera här.
Men som Terminator säger:
-I will be back!!!
Tycker du är stark som klarar av att hålla dig på banan så mycket som du gör! De flesta skulle nog bara skita i det totalt men du kämpar ju på när du har chans!! Visst du kanske inte kommer under de magiska strecket men du håller väl en ganska jämn balans och klädstorlek? Jag försöker låta bli att se till helheten, drog på mig på tok för många kilo förra året i slutet av det och det är så lätt att bara känna hur enkelt det bara vore att ge upp. Bara skita i alltihop. Tänk på Oasis låten "dont look back in angger", tänk framåt tänk vad du kan göra för din kropp idag och de bra dagar.
Vist kan man vara nitisk alltid, men det vore ganska omänskligt ;-)
Det är absolut inte omöjligt, men det krävs planering och ett stort mått av envishet. Och det har du :)Du måste hitta en träning som funkar var du än befinner dig i världen. Tränings-dvd, morgonpromenader, kvällspromenad - ja, du vet säkert själv vad som kan funka. Och sen måste du planera in tid för både vila och träning i din kalender också. Då får du hellre avboka annat. Du kan inte vara överallt. Träningen är en lika viktig grund att stå på som mat och sömn. Och du - vi ger aldrig upp :)
Styrkekram, pernilla be
Ja tänk vilken kamp vi utkämpar hela tiden. Men var skulle det sluta om vi inte medvetet kämpade hela tiden? Om vi släppte allt fritt?
Nej är nog bäst att hålla 'koll' på läget. Tror du får en supervecka nu efter de som varit!