Fransk biffgryta och vin
Stora tänder!
Det är fredag, jag tänker ta mig litet rödvin och ska strax börja plocka med nedanstående biffgryta. Man skulle nog kunna kalla den LCHF tror jag alldeles bestämt! Ja, jag har nu ingen konjak så det bättrar väl upplägget.
Fransk biffgryta i ugn (4 personer)
Utskuren biff eller liknande mört kött, ca 600 gr
1 hackad gul lök
Skär köttet i bitar, ca 1,5*1,5 cm. Varva i ugnsfast form med lök, salta och peppra mellan varven. Blanda ihop vispgrädde (3 dl) med dijonsenap (ca 1 msk), 1-2 msk konjak och lite dragon och häll över. Se till att det i alla fall nästan täcker köttet.
Tillaga i ugnen i 200 grader i ca 45-60 minuter (beroende lite på hur formen är).
Äntligen fredag!
Även om jag har två saker som ska bli klara idag (och har med andra ord fullt upp!), så är det så skönt, så skönt att det är fredag! Den här veckan har bestått av resa till och från jobb, jobba förstås och komma hem, mat av något slag (orken har inte räckt så långt efter förseningar etc) och sedan soffan. Inget nytt med andra ord, situation som jag försatt mig i själv och som jag faktiskt trivs med, men hindrar inte att jag känner mig småtrött.
En sak som har gett mig en del att grunna över är att min efterträdare på gamla jobbet inte blir särskilt väl behandlad av medarbetaren som jag skällde ut efter noter innan jag slutade. Min efterträdare håller daglig kontakt med mig för att klargöra arbetsuppgifter och då får jag också höra resten. Favoritkollegan från gamla stället ringde och påtalade problemet också. Inte min sak att lägga mig i, kan kanske någon tycka, men det har gått så långt att det inte går att rycka på axlarna åt. Man slutar aldrig förvånas över folk!
Bit-ihop-dax!
Ja.
Det gick inte helt bra, men det hade kunnat gå bra mycket värre. Med stillandet av hunger vid hemkomst när pannkakor skulle gräddas alltså.
En sak som jag är rätt nöjd med är att jag inte har gått in på Pressbyrån på Centralen någon endaste eftermiddag den här veckan. Även om jag går in, så brukar jag klara mig rätt bra, men jag litar inte på mig själv till 100 %.
I morgon eftermiddag blir det födelsedagsfirande av två medarbetare på jobbet. Jag har ingen aning om till vilken grad det bullas upp för sådana här tillfällen eftersom det är första gången, men jag ska försöka komma ihåg att ta med Kesomellanmålet jag köpte i söndags och som stått i kylen hemma sedan dess. Det gäller väl att göra som Scarlett O'Hara i Borta med vinden; hon åt sig mätt innan hon gick på kalas. Kvinnor förväntades inte äta över huvudtaget på fester i Sydstaterna där i slutet på 1800-talet!
Det gick inte helt bra, men det hade kunnat gå bra mycket värre. Med stillandet av hunger vid hemkomst när pannkakor skulle gräddas alltså.
En sak som jag är rätt nöjd med är att jag inte har gått in på Pressbyrån på Centralen någon endaste eftermiddag den här veckan. Även om jag går in, så brukar jag klara mig rätt bra, men jag litar inte på mig själv till 100 %.
I morgon eftermiddag blir det födelsedagsfirande av två medarbetare på jobbet. Jag har ingen aning om till vilken grad det bullas upp för sådana här tillfällen eftersom det är första gången, men jag ska försöka komma ihåg att ta med Kesomellanmålet jag köpte i söndags och som stått i kylen hemma sedan dess. Det gäller väl att göra som Scarlett O'Hara i Borta med vinden; hon åt sig mätt innan hon gick på kalas. Kvinnor förväntades inte äta över huvudtaget på fester i Sydstaterna där i slutet på 1800-talet!
Hungrig
Jag åt köpesallad till lunch och glömde helt bort att ett mellanmål hade varit på sin plats, så nu sitter jag på tåget och är bara hungrig.... Väl hemma ska jag grädda pannkakor till morgondagens pannkakstårta och då lär dotter och son 2 mer än gärna äta det ikväll också. För mig blir det en riktig utmaning att inte bara lassa in en massa onödor så fort jag är innanför dörren. Det är alltid lättare när det inte finns färskt bröd av något slag hemma, det är min största frestelse.
20-års firande!
Idag firar jag 20 år som mamma!
Idag för 20 år sedan var jag uppkopplad till igångsättningsdropp om en timme, det tog ändå sin tid och under allmän kalabalik föddes slutligen vår äldsta son.
Att få bli mamma är det bästa för mig. Som liten ville jag ha åtta barn, min mormor var en av åtta och det lät som en bra siffra. Vi nöjde oss med tre och det känns alldeles perfekt så.
-Grattis till äldsta sonen!
Idag för 20 år sedan var jag uppkopplad till igångsättningsdropp om en timme, det tog ändå sin tid och under allmän kalabalik föddes slutligen vår äldsta son.
Att få bli mamma är det bästa för mig. Som liten ville jag ha åtta barn, min mormor var en av åtta och det lät som en bra siffra. Vi nöjde oss med tre och det känns alldeles perfekt så.
-Grattis till äldsta sonen!
Inga gympaskor idag
Det blev billighets-snörkängor i stället idag och det gick rätt bra att traska raskt i dem också. Jag har fått massor gjort idag, min handledare var på plats så jag blev "vallad" genom reseräkningar, kontoplaner, tidsrapportering och allt annat som jag alltid haft någon annan att ta hand om. Vi åt en trevlig lunch på wokad kyckling (jag lämnade det mesta av riset) och fick oss litet frisk luft på lunchen. På eftermiddagen har jag bjudit in till egna möten, klurat på formuleringar i dokument och samtidigt följt en webbsändning på datorn.
Hem kom jag rätt sent, jag var helt ensam på bussen. Hade jag fått mig ett glas skumpa så hade jag kunnat låtsas att jag satt i världens största limousin.
Nu är det skönt att bara varva ner och komma i säng i tid. I morgon kväll ska jag grädda pannkakor. Äldsta sonen fyller 20 och kommer hem på fredag och pannkakstårta har varit hans födelsedagstårta sen han fyllde sex år. Det gäller ju att snabbt få till denna "tårta" på fredag kväll.
Mitt i en dröm
Jag drömde att jag väntade barn och hade precis börjat fundera på om värkarna hade börjat så smått.
Kanske är det därför jag känner mig alldeles borta. Eller så är det för att jag befann mitt i drömmen som jag har svårt att vakna till. Idag blir det tåg till centralen, ingen tunnelbana (jag varierar mitt resande efter var maken befinner sig), om tåget är i tid, så kan jag lägge på en extrarunda innan jag parkerar mig vid skrivbordet. Jag har en del att pyssla med idag. Inga möten, så kanske blir det gympaskor idag igen!
Kanske är det därför jag känner mig alldeles borta. Eller så är det för att jag befann mitt i drömmen som jag har svårt att vakna till. Idag blir det tåg till centralen, ingen tunnelbana (jag varierar mitt resande efter var maken befinner sig), om tåget är i tid, så kan jag lägge på en extrarunda innan jag parkerar mig vid skrivbordet. Jag har en del att pyssla med idag. Inga möten, så kanske blir det gympaskor idag igen!
Gamla Stan- Övre Drottninggatan
I morse steg jag av tunnelbanan och gick de två kilometrarna som det visade sig vara till mitt jobb.
-Hur härligt var inte det?
Och varför kunde det inte ha varit dubbelt så långt till jobbet?
Kanske finns det en lösning på avståndet?
Jag har fått en award!
Av Minendie har jag fått en första award till denna blogg och det tackar jag så mycket för! Minendie är en inspiration med sitt jordnära och realistiska grepp när det gäller viktnedgång och hälsa. Awarden består i att svara på nedanstående frågor och sedan låta dem gå vidare.
Varför började du blogga?
Jag har bloggat länge i en annan kategori än hälsa, vikt och träning, så när jag ville ta tag i min övervikt för 2.5 år sedan var bloggen ett bra verktyg, en dagbok. Det blev inte så mycket bevänt med viktnedgången vid bloggens begynnelse men förra året lyckades jag gå ner närmare 17 kg, mycket med hjälp av bloggen. Sedan dess har jag "tagit tillbaka"4-5 kg, men tack vare mina bloggkompisar och deras sparkar i baken har jag inte gett upp.
Vilka bloggar följer du?
För närvarande hinner jag inte alls med att läsa alla de bloggar som jag skulle vilja, men mina fasta kunder är Pernilla, Hovika och Karin.
Vilka favoritfärger har du?
Svart som grund och sedan något starkt som accentfärg, just nu orange och min gamla favoritfärg mörk ceriserosa!
Vilka favoritfilmer har du?
Gladiator, Forrest Gump och Green Card.
Grönland, även om det tekniskt sett tillhör Danmark.
De som vill får självklart svara på dessa frågor, fast jag vill gärna se svaren från dessa:
Pernilla
Hovika
Karin
Nytändning-hohoooo!?!
Kanske är det som Pernilla kommenterar; nytändningar (som Viktklubb) blir gärna ännu ett "måste". Jag tror nog att en viss grad av "måste" måste till för att det ska bli något, något av sådant där ens inneboende latmask gärna tar kontrollen, men just nu avstår jag från måsten. Jag tror jag vänder på det hela och börjar tänka "får"!
Så idag har jag får jag klä mig i jeans och gympaskor eftersom jag inte ska på något möte och jag får stiga av tunnelbanan i Gamla Stan och ta mig en morgonpromenad till jobbet. Jag ser redan fram mot det!
Så idag har jag får jag klä mig i jeans och gympaskor eftersom jag inte ska på något möte och jag får stiga av tunnelbanan i Gamla Stan och ta mig en morgonpromenad till jobbet. Jag ser redan fram mot det!
Viktklubb?
Jag har kikat på Aftonbladets Viktklubb ett par gånger de senaste dagarna. Jag vet att sajten inte gör något som jag själv inte skulle kunna göra själv, men undrar ändå:
-Är Viktklubb något att stå efter?
-Är Viktklubb något att stå efter?
Kesolunch
Jag hade en hallonkeso i kylen på jobbet och mellan två möten blev det min lunch.
Inte bra.
Det blev både det ena och det andra som åkte in i munnen medan jag förberedde middagen.
Inte bra.
Det blev både det ena och det andra som åkte in i munnen medan jag förberedde middagen.
Måndag och "Aahhhhh"!
Plötslig stress griper tag i mig, mest för att det är måndag och jag har ett par saker att göra klart före fredag som blir litet till att sticka ut huvudet för första gången på nya jobbet.
Ingen större fara egentligen, men det kändes småläskigt när jag tänkte på det.
Ingen större fara egentligen, men det kändes småläskigt när jag tänkte på det.
Sköna dagar hemma
Jag var ju kompledig torsdag-fredag och efter fyra dagars sammanlagd ledighet känns det som en evighet. Jag har tränat en del, sovit massor, plockat hemma och skött familjeadministration och rentav kommit på hur vår blivande 20-åring ska firas nästa helg. Jag vägde mig i morse, utan krav eller press och med en nöjd nickning konstaterade jag siffrorna på vågen. Jag redovisar inget nu, utan stress, press och krav får det vara ett tag på den fronten.
På eftermiddagen idag kom vi iväg till ett naturreservat i närheten med kaffekorgen under armen. Tyvärr blev jag litet irriterad på vägen dit vilket fick mig att utan eftertanke äta en muffins och fyra rutor choklad, men eftersom irritationsorsaken löstes så får det väl vara hänt.
Jag är utvilad, redo för veckan som kommer, kläderna är rena och strukna.
-Arbetsveckan-Here I come!
Mamma Mia och min "förhandling"
Schoolbag in hand, she leaves home in the early morning
Waving goodbye with an absent-minded smile
I watch her go with a surge of that well-known sadness
And I have to sit down for a while
The feeling that I'm losing her forever
And without really entering her world
I'm glad whenever I can share her laughter
That funny little girl
Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it
Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time
Sleep in our eyes, her and me at the breakfast table
Barely awake, I let precious time go by
Then when she's gone there's that odd melancholy feeling
And a sense of guilt I can't deny
What happened to the wonderful adventures
The places I had planned for us to go
(slipping through my fingers all the time)
Well, some of that we did but most we didn't
And why I just don't know
Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it
Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time
Sometimes I wish that I could freeze the picture
And save it from the funny tricks of time
Slipping through my fingers...
Slipping through my fingers all the time
Schoolbag in hand she leaves home in the early morning
Waving goodbye with an absent-minded smile...
Waving goodbye with an absent-minded smile
I watch her go with a surge of that well-known sadness
And I have to sit down for a while
The feeling that I'm losing her forever
And without really entering her world
I'm glad whenever I can share her laughter
That funny little girl
Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it
Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time
Sleep in our eyes, her and me at the breakfast table
Barely awake, I let precious time go by
Then when she's gone there's that odd melancholy feeling
And a sense of guilt I can't deny
What happened to the wonderful adventures
The places I had planned for us to go
(slipping through my fingers all the time)
Well, some of that we did but most we didn't
And why I just don't know
Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it
Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time
Sometimes I wish that I could freeze the picture
And save it from the funny tricks of time
Slipping through my fingers...
Slipping through my fingers all the time
Schoolbag in hand she leaves home in the early morning
Waving goodbye with an absent-minded smile...
Jag såg Mamma Mia för jag vet inte vilken gång i ordningen och återigen blev jag lika rörd av Donna's sång "Slipping through my fingers" när hon hjälper sin dotter med brudklädseln. Tårögd ligger jag på soffan och tänker och "förhandlar" med någon, jag vet inte vem:
"25 år till, kan jag få leva 25 år till? Jag skulle vilja det. Finnas med barnen så länge som möjligt. Snälla, jag skulle vilja det....".
Så slår mig insikten.
Jag kan förbättra mina odds för 25 år till. Kanske till och med 30-35 år till. Och vem vet, trots min ursprungsfamiljs "tradition" att dö relativt unga, så kanske jag kan leva 40 år till! Förutsatt att jag själv bidrar till min hälsa och tar hand om mig. Olyckor kan jag inget göra åt, somliga sjukdomar inte heller, men jag har ett stort inflytande själv!
Jag satte mig upp i soffan och kände poletten återigen klinga till.
"25 år till, kan jag få leva 25 år till? Jag skulle vilja det. Finnas med barnen så länge som möjligt. Snälla, jag skulle vilja det....".
Så slår mig insikten.
Jag kan förbättra mina odds för 25 år till. Kanske till och med 30-35 år till. Och vem vet, trots min ursprungsfamiljs "tradition" att dö relativt unga, så kanske jag kan leva 40 år till! Förutsatt att jag själv bidrar till min hälsa och tar hand om mig. Olyckor kan jag inget göra åt, somliga sjukdomar inte heller, men jag har ett stort inflytande själv!
Jag satte mig upp i soffan och kände poletten återigen klinga till.
Lätt rastlös
Klockan är snart 12 och i min bok känns det som att halva söndagen redan gått. Jag vaknade tidigt (de senaste dagarna har det blivit mycket sömn) och har fått en del gjort hemma, men nu vill jag få till något mer. Komma ut, komma iväg, göra något. Med tanke på hur fantastiskt väder det är ute så borde det locka starkt nog.
Powerpanties!
En hel arsenal av powerunderkläder upptäckte jag på Lindex, sådana där valkklämmarplagg som Trinny & Susannah alltid talat sig varma för. Olika modeller på trosor, toppar, helkroppsunderklänningar och modell gammeldags baddräkt för herrar. Somliga med inbyggd bh, andra med use your own bra.
Min erfarenhet av liknande plagg hittills har varit ganska skiftande. Jag har väl mest haft magklämmare med eller utan ben tidigare, och jag måste säga att de med halvlånga ben inte är helt optimala; de har haft en tendens att rulla ihop och korva sig i skrevet. Inte helt optimalt, om man säger så...
-Någon som testat underklänningsmodeller av dessa powerplagg?
Jag tänker att om de fungerar så är de kanske perfekta under. Förutsatt att inte valkarna ploppar ut någonstans där man minst anar...
Tänk så mycket man kan få gjort!
Jag har idag (hittills) klarat av:
-Härligt!
- Jobbmail och dokumentläsning
- Tvätt
- Städning
- Köp av konsertbiljetter i London
- Bankärenden
- Telefoniärenden
- Läkarärenden
- Dusch
- Och till och med skickat en förfrågan till en av landets patientnämnder gällande dåligt patientbemötande.
-Härligt!
Morgonmänniska som jag är
Jag tar och river av dagens "måsten" nu på stört, så kan jag ägna resten av dagen åt "vill".
Måsten: titt på några jobbdokument, dammsugning och badrumsstädning.
Vill: ut och vara ute, kanske bakning (favoritterapiform), tidningsläsning och bara vara.
För övrigt: Jag läste en artikel om högt fettintag och typ 2 diabetes, kika här den som vill. Efter att ha tillbringat tid med en diabetiker har jag insett att diabetes är allt annat än bara dålig insulinproduktion som fixas med en injektion, hela din dagliga tillvara påverkas och kan vara oerhört svår att kontrollera.
Träningsvärk-jo, jag skulle tro det
Jag tog stavarna och gav mig ut på långrundan efter att jag kört igång diskmaskin och tvättmaskin och klarat av litet jobbjox. Det blev en mil med sol, regn, vind och värme på mina favoritgrusvägar. Mina fotsulor brände lätt när jag var hemma igen efter 1 tim 50 min, men det var det värt.
På eftermiddagen messade dottern att jag gärna fick ta med träningskläder till henne när jag åkte till gymmet. Vid det laget hade jag börjat tveka (busstider att passa och annat att göra), men dottern messade bara tillbaka "You said tomorrow yesterday och den bästa träningen är den som blir av". Jag packade ihop, tog bussen och körde styrketräningsmaskinerna tungt och fokuserat. Det lär inte bli nådigt imorgon, men träningsvärk brukar vara så värt, som ungdomarna kallar det!
En bra dag och jag har fått mycket gjort, av olika slag.
Kompledigt
Jag tar kompledigt idag och imorgon för förra helgens arbete. Mina kollegor påpekade vikten av att hålla sig till femdagars arbetsvecka och att det är viktigt att vi tar ut det vi jobbar extra. Vi har oreglerad arbetstid, så det är inte aktuellt med övertidsersättning.
Jag har funderat på vad jag ska göra med dagen och alla möjliga förslag har rusat genom huvudet. Men, det jag mest saknat är mina långa promenader i tystnad, så oavsett väder lär jag ge mig ut på en sådan. Och ikväll är det yoga på gymmet, så jag ska kolla hur jag får ihop det med bussturerna (vi bor ju på landet, har bara en bil och den är inte hemma nu).
Jag sov nog sju timmar inatt. Det var en del som for runt i huvudet så det tog litet längre än vanligt att somna, men sju timmar är ändå bra, tycker jag, även om jag helst ser att det blir minst 7.5 (sedan jag läste en artikel om kvinnor, färre än 7.5 timmer sömn per natt och de hälsoproblem man utsatte sig för).
Torsdag- en dag för tankesortering!
Jag har funderat på vad jag ska göra med dagen och alla möjliga förslag har rusat genom huvudet. Men, det jag mest saknat är mina långa promenader i tystnad, så oavsett väder lär jag ge mig ut på en sådan. Och ikväll är det yoga på gymmet, så jag ska kolla hur jag får ihop det med bussturerna (vi bor ju på landet, har bara en bil och den är inte hemma nu).
Jag sov nog sju timmar inatt. Det var en del som for runt i huvudet så det tog litet längre än vanligt att somna, men sju timmar är ändå bra, tycker jag, även om jag helst ser att det blir minst 7.5 (sedan jag läste en artikel om kvinnor, färre än 7.5 timmer sömn per natt och de hälsoproblem man utsatte sig för).
Torsdag- en dag för tankesortering!
Tack för input till morgonens inlägg
Onekligen är jag helt utan motivation just nu. Jag är på god väg att glida in i de urusla vanor jag hade för 1.5 år sedan.
-Ursäkt?
Ingen som håller. Inte i min bok i alla fall.
De kommentarer jag fått på morgonens inlägg har alla varit mycket bra. De har gett mig att tänka på. Tack!
Jenny lämnade en lång kommentar på mitt "verklighetsgnäll" (som hon var angelägen om att jag inte skulle misstolka, vilket jag inte gjort). Tack!
Jag bryr mig egentligen inte om vad någon har för åsikt om vad jag äter eller inte äter, men (som den naturvetare jag är...), vägrar jag att "bekänna mig" till en specifik diet eller metod. Under de perioder då jag hållit kolhydrater till ett minimum har jag mått mycket bra och jag har också gått ner i vikt, men därifrån till ett renodlat LCHF:ande är steget långt. Just nu hakar jag på vem som helst som vill äta vad som helst. En taskig metod för att hantera stress som jag tagit till tidigare. Jag trodde att Rivstarten skulle ge mig den spark jag tycker jag behöver, men jag vet att sparkandet måste komma inifrån en själv.
Nu har jag tänkt en stund medan jag skrivit detta inlägg. När jag verkligen kom på banan ordentligt igen så var tricket som triggade det hela sömn. När jag började sova mer än 6 timmar per natt så förmådde jag ta itu med resten också.
Jag får börja där tror jag.
Tack för att jag får beklaga mig!
-Ursäkt?
Ingen som håller. Inte i min bok i alla fall.
De kommentarer jag fått på morgonens inlägg har alla varit mycket bra. De har gett mig att tänka på. Tack!
Jenny lämnade en lång kommentar på mitt "verklighetsgnäll" (som hon var angelägen om att jag inte skulle misstolka, vilket jag inte gjort). Tack!
Jag bryr mig egentligen inte om vad någon har för åsikt om vad jag äter eller inte äter, men (som den naturvetare jag är...), vägrar jag att "bekänna mig" till en specifik diet eller metod. Under de perioder då jag hållit kolhydrater till ett minimum har jag mått mycket bra och jag har också gått ner i vikt, men därifrån till ett renodlat LCHF:ande är steget långt. Just nu hakar jag på vem som helst som vill äta vad som helst. En taskig metod för att hantera stress som jag tagit till tidigare. Jag trodde att Rivstarten skulle ge mig den spark jag tycker jag behöver, men jag vet att sparkandet måste komma inifrån en själv.
Nu har jag tänkt en stund medan jag skrivit detta inlägg. När jag verkligen kom på banan ordentligt igen så var tricket som triggade det hela sömn. När jag började sova mer än 6 timmar per natt så förmådde jag ta itu med resten också.
Jag får börja där tror jag.
Tack för att jag får beklaga mig!
Jag vill inte tävla mer
När jag stod vid köksbänken och hällde upp mitt morgonkaffe slogs jag av tanken att jag inte orkar tävla längre.
-Tävla? Vad är det för tävling?
Jag insåg plötsligt att jag har upplevt viktminskandet som en tävling. Egentligen ingen plötslig insikt, jag har ju en förmåga att få allt möjligt till att bli en tävling och att blogga om viktminskning och att delta i Rivstarten, ja, det blir väldigt mycket tävling av det för någon som jag.
Självklart blir det inget resultat om jag medvetet eller omedvetet har en målsättning av att "vinna", hellre än att faktiskt arbeta för mig själv och min hälsa.
Så, nej, jag orkar inte tävla nu, jag orkar inte det.
-Men hur ska jag tänka till istället, för jag vill ju komma vidare?
-Tävla? Vad är det för tävling?
Jag insåg plötsligt att jag har upplevt viktminskandet som en tävling. Egentligen ingen plötslig insikt, jag har ju en förmåga att få allt möjligt till att bli en tävling och att blogga om viktminskning och att delta i Rivstarten, ja, det blir väldigt mycket tävling av det för någon som jag.
Självklart blir det inget resultat om jag medvetet eller omedvetet har en målsättning av att "vinna", hellre än att faktiskt arbeta för mig själv och min hälsa.
Så, nej, jag orkar inte tävla nu, jag orkar inte det.
-Men hur ska jag tänka till istället, för jag vill ju komma vidare?
Ögon, skor och händer
Någonstans läste jag att det första andra människor lägger märke till hos en är ögon, skor och händer. Just nu skulle jag behöva fixa till naglarna. Jag har aldrig haft fejknaglar av något slag, manikyr har jag gått på inför speciella tillfällen. Min favorit är fransk manikyr, men det tar ju en stund att fixa till om det ska bli snyggt. Färgat nagellack behöver snudd på daglig uppfräschning efter ett par dagar, inte mycket är fulare än avskavt nagellack. Ljusa färger är litet mer förlåtande när det gäller avskavning, men är ju inte riktigt samma "statement".
Kanske skulle jag testa dotterns krackeleringsnagellack?
Eller kanske inte.
Inte mitt i jobbveckan i alla fall.
-Vad gör du med dina naglar?
Kanske skulle jag testa dotterns krackeleringsnagellack?
Eller kanske inte.
Inte mitt i jobbveckan i alla fall.
-Vad gör du med dina naglar?
Ingen matlåda
Ingen matlåda har jag fått ihop och nu hinner jag inte.
Ordning och reda på jobbet, mest trött hemma.
Sorry, att hålla på och bara beklaga sig är inget vidare men kanske kan jag rycka upp mig genom att sätta saker på pränt.
Nu, mot jobbet och en ny arbetsdag!
Ordning och reda på jobbet, mest trött hemma.
Sorry, att hålla på och bara beklaga sig är inget vidare men kanske kan jag rycka upp mig genom att sätta saker på pränt.
Nu, mot jobbet och en ny arbetsdag!
Verkligheten i kapp och siffror på den
Äntligen gröt!
Och så klev jag upp på vågen igen, fullt beredd på vad den skulle visa. Egentligen är jag väl glad att den inte visade på ännu större plus än den gjorde med tanke på att jag känner på insidan av låren att flufflagret fyllts på igen. Efter en veckas kongressande har jag lagt på ytterligare ett kilo.
Vikt: 82.4 kg
Totalt plus sedan rivstartens början: 2.3 kg.
Alltså.
Jag har inga kommentarer.
Vikt: 82.4 kg
Totalt plus sedan rivstartens början: 2.3 kg.
Alltså.
Jag har inga kommentarer.
Soffan hemma
Uppdatering med ungarna, tvätt, genomläsning av veckans lokaltidning (och snabbt mail till en av reportrarna) och bara vara har känts riktigt bra. Mitt huvud har fortsatt att arbeta ändå, jag har tänkt på olika saker och funderat på var jag själv finns i sammanhangen. Jag inser att jag står med fötterna på jorden, jag är en "doer", och att jag nog kan navigera rätt bra bland grynnor och skär. Inte så att jag vet det minsta om navigering, men det sista lät bara bra att sätta på pränt just här.
Jag funderar på att ta en dag ledigt i veckan som kommer, jag tror jag behöver det. Ska bara spana in vilken dag det blir bäst väder så att jag kan ge mig ut på min långrunda med stavarna.
För övrigt lär jag somna ovaggad ikväll. Kanske i den egna soffan.
Jag funderar på att ta en dag ledigt i veckan som kommer, jag tror jag behöver det. Ska bara spana in vilken dag det blir bäst väder så att jag kan ge mig ut på min långrunda med stavarna.
För övrigt lär jag somna ovaggad ikväll. Kanske i den egna soffan.
Nästa: hemma
Det blev inget sova av på den långa delen av tågresan, utan en massa jobbprat. På gott och ont. Det blev mest gamla jobbets perspektiv som avhandlades och det får mig att känna mig rätt klämd. Jag är en lojal sort, samtidigt som jag klart har för mig vem som är min arbetsgivare. Ja, ja, snart är jag hemma och det blir skönt.
Redo
Väskorna är packade och stängda och jag ska strax gå ner till en sista frukost. Jag känner mig väldigt trött, tröttare än man är efter en kort natt, trött på allt pratande är vad jag är. Inte så att det inte har varit intressant, utan bara för att det kräver så mycket uppmärksamhet. Speciellt då somligas engelska inte är så bra.
Det ska bli skönt att sitta på tåget och förhoppningsvis inte behöva säga något.
Det ska bli skönt att sitta på tåget och förhoppningsvis inte behöva säga något.
Väskorna är packade
Sista mötesdagen och jag höll ställningarna riktigt bra.
Ja, det vill säga att jag fungerade i mötet in i det sista och förmådde lyssna och delta klart. Men det var nu med hjälp av en hel del socker.
Ja, det är nu som det är med den saken. Jag har lagt på mig ett par kilo, det känner jag, men nu ska jag hem till havregrynsgröten och matlådorna igen, så det ska väl gå att få bukt med den vikten med litet god vilja. Sen är det en månad tills nästa veckolånga tjänsteresa utrikes.
Min väska är packad, prylarna är under kontroll. Jag ska lägga mig och läsa under det sköna och fluffiga täcket. Balkongdörren är litet öppen och jag ser fram mot en god natt.
Ja, det vill säga att jag fungerade i mötet in i det sista och förmådde lyssna och delta klart. Men det var nu med hjälp av en hel del socker.
Ja, det är nu som det är med den saken. Jag har lagt på mig ett par kilo, det känner jag, men nu ska jag hem till havregrynsgröten och matlådorna igen, så det ska väl gå att få bukt med den vikten med litet god vilja. Sen är det en månad tills nästa veckolånga tjänsteresa utrikes.
Min väska är packad, prylarna är under kontroll. Jag ska lägga mig och läsa under det sköna och fluffiga täcket. Balkongdörren är litet öppen och jag ser fram mot en god natt.
Jag gjorde det!
Inte var det så att någon behöver bli särskilt imponerad av min insats, men jag känner mig mycket nöjd själv att jag gav mig ut, ensam och joggade i ca 20 min av de 25 jag var ute. Jag ställde mobilen på 5 min före den tid som vi hittills har möts för morgonpromenad, bara för att kunna få vara säker på att komma iväg ensam.
Det var så underbart att röra sig längs med kajkanten alltmedan solen gick upp och slippa prata. Det är bara att konstatera att promenerande/joggande (kanske löpning vad det lider) innehåller till stor del meditation för mig. Jag vill få ro att tänka eller att inte tänka.
Jag ska försöka hålla kvar den här känslan när jag kommer hem och hoppas på att jag kan få till tid i vardagen också. Ja, det var ju det där med att stiga av tunnelbanan i Gamla Stan...
Morgonjogg: 20 av 25 min totalt
Prat, prat, prat
I morse hoppade jag morgonpromenaden.
Inte för att jag inte var vaken, inte för att jag var trött, utan för att jag inte ville börja ännu en dag med en massa prat. Prat är bra och kan vara intressant, roligt och det som för saker och ting framåt, men ibland får en social ensamvarg som jag bara nog. Nu hoppas jag på att jag ska kunna "smita" ut ensam imorgon, utan sällskap.
Maten går åt pipsvängen, men så som dagarna ser ut nu är jag glad att det inte är värre. Idag blev det sill i Nyhavn till "förrätt", mingel till "varmrätt" och Tiramisu i Nyhavn till efterrätt. Det var gott.
Valdag och valfläsk
Danskarna har röstat idag och många hoppas på ny regering.
Dagen till ära åt vi dansk husmanskost från mormorstid på en riktigt genuin restaurang.
Det blev valfläsk.
Världens tjockaste fläskskivir serverades med potatis, persiljesås och inlagda rödbetor.
Jag måste erkänna; det var gott.
Jag är rätt imponerad
Trots att det blev sent igår, eller i morse, ialla fall efter mina mått mätt, så kom jag iväg på en morgonpromenad. Med en annan kollega. Som dessutom har litet tempo i steget. Visst känner jag mig litet tilltufsad och ovaken förtfarande och ögonen är torra, men hur skönt var det ändå inte att få litet fart på luftvägarna och cirkulationen!
Nu dusch och sedan frukost. Jag önskar jag kunde få kaffe på rummet, jag behöver det för att vakna ordentligt.
Morgonpromenad: 33 min i rask takt.
Nu dusch och sedan frukost. Jag önskar jag kunde få kaffe på rummet, jag behöver det för att vakna ordentligt.
Morgonpromenad: 33 min i rask takt.
Hur var det med 1.5 kofta?
Hos danska klädskaparen Bitte Kai Rand köpte jag en kofta bestående av tre halvor som kan knäppas ihop med varandra. Efter den färgkombination man känner för just då.
Så med andra ord köpte jag 1.5 kofta eller 3 koftor, beroende på hur man räknar!
Ja, är det fest så....
Inte bara att det var kongressmiddag ikväll, vi har nog lyckats spåra ur överlag idag. Det blev en snutt chokladkaka till fikat, vi handlade lakrits under shoppingrundan och vid middagen serverades det vin ad libitum, vi antog att det var det samma som till fullkomlig frihet. En himla tur kanske att den där fullständiga friheten inte lockar särdeles.
Däremot blev det en Cosmopolitan som sängfösare...
Som sagt, det blev litet shopping idag, jag köpte bland annat 1.5 koftor från Bitte Kai Rand till mig. Den som vill får gärna klura på hur det hänger ihop med 1.5 kofta.
Leverans från Carlsberg!
De hade nu inge öltunnor på vagnen men var fina ändå!
God morgon.
Vi försökte jogga, min kompis och jag, men hon fixar det inte.
Hon fixar inte att gå i särskilt rask takt heller, men jag går hellre med henne så att även hon kommer ut, så får det vara just nu.
Morgonpromenaden blev bara 30 min, kongressen drar igång tidigare idag. Nu frukost och sedan taxi, igen.
Hon fixar inte att gå i särskilt rask takt heller, men jag går hellre med henne så att även hon kommer ut, så får det vara just nu.
Morgonpromenaden blev bara 30 min, kongressen drar igång tidigare idag. Nu frukost och sedan taxi, igen.
Kongressens dag 1
Det har varit en bra dag med bra föreläsningar och bra möten med nya och gamla bekanta. Hotellfrukosten blev nästan bara proteiner och frukt. Och massor med kaffe. Till lunch plockade jag återigen ihop mest proteiner av olika slag. På eftermiddagen upptäckte vi en fenomenalt god smoothie på kaffebordet och det slank ner flera små glas.
På kvällen var det officiell mottagning på Rådhuset och vi blev bjudna på Rådhuspannkakor; små pannkaksrullar med obestämbar fyllning. Nu är det som det är med mig och pannkakor och jag åt glatt några stycken.
Middag åt vi på en enklare pastainrättning och laxen jag åt var mycket god.
God var också osten som vi fick tillstånd att provsmaka på vägen ut.
Jag har tänkt springa i morgon bitti, men får jag sällskap så blir det nog inget med den saken, men en promenad är inte att förakta det heller.
Morgonrufsiga
Det blev nu ingen morgonlöpning men en timmes lång promenad. Min kompis, som faktiskt vaknade och ville gå, springer inte så gärna. Eller helst inte alls. Men vi gick längs kajen, en hel timme och det tycker jag var bra gjort av oss.
Nu dusch, frukost och sedan iväg till kongressen!
Det blev rätt bra
Det blev en riktigt rask 20-minuters promenad före middagen och det var bra. Längs med kajen mötte jag många löpare i allehanda utföranden och med skiftande stilar och jag kände att jag nog ska göra det.
Springa.
Helst i morgon bitti.
Middagen var rätt bra, förrätt på pilgrimsmusslor och scampi och en rejäl tournedos med grönsaker till värmrätt. Men så blev det något slags rabarberdessert med vaniljkräm och det blev ett glas vitt och ett glas rött, men jag drack massor med vatten mellan vinkklunkarna. Det kunde definitivt blivit värre.
Nu ska jag krypa i säng och ladda inför morgondagen.
Tusen tack för alla peppande kommentarer-de har effekt!
Jag tror jag hinner!
Mitt hotellrum är bra härligt, men faktum är...
...att jag tror att jag tar och drar på mig gympaskorna och tar en rask kortrunda längs kajen före middagssamlingen.
-Nu är jag väl duktig?
Vad ni är bra!
Elin och Pernilla - tack! Även om jag borde ha kunnat tänka ut en bra strategi för veckan, så funkar det så mycket bättre när någon annan sätter ord på det. Och inte bara det, ni och Hovika har verkligen förmågan att få mig att känna att allt trots allt är möjligt! Nu stannar mitt tåg i Kolmården, jag har byte i Norrköping och sedan fyra timmar till Köpenhamn. PS. Springskor och kläder är med!
Några råd på vägen?
En vecka med hotellfrukost, mötesluncher och sedan middagar och fester på det.
-Någon som har förslag på hur jag hanterar ätandet, för att inte nämna drickandet (jag pallar inte med särskilt mycket vin alls utan att känna av det nästa dag)?
-Någon som har förslag på hur jag hanterar ätandet, för att inte nämna drickandet (jag pallar inte med särskilt mycket vin alls utan att känna av det nästa dag)?
Blä, blä, bläää....
Nästan färdigpackad
Det går upp,det går ner och så går det upp litet mer ändå...-Det går så jättebra för mig! NOT!!!
Idag har jag plussat litet till, vågen visade 81.4 kg, inte det minsta konstigt efter veckans konferens, födelsedagsfirande, idag fyller vår dotter 18 år och ska självklart firas (och det blir tårta och sånt) och så har jag hela veckan i Köpenhamn framför mig!
Men, jag har packat träningskläderna. Förra året var jag till Köpenhamn på ett kortare möte och jag lovade mig själv, att om jag skulle få åka på årets möte, då skulle jag vara en av de som joggade längs med kajen utanför hotellet. Så, har jag sagt det, så har jag.
Veckans resultat: + 0.6 kg
Vikt: 81.4 kg.
Rivstartsinvägning: 80.3 kg (totalt + 1.3 kg)
Gårdagens nyheter
Det var detta smycke jag köpte till mig själv på Olars Ulla igår. Jag har beundrat det på en av mina nya välklädda kollegor i flera veckors tid, så med andra ord kommer jag inte kunna ha det på jobbet, men i andra sammanhang kommer det att användas flitigt. Metallringen kan placeras på olika höjd och ger olika intryck, hur knepigt det än låter.
Min födelsedagspresent från familjen var dessa underbara skinnhandskar i min absoluta favoritfärg. Jag tycker att de är helt fantastiska och jag tycker att det gärna kan få bli litet kallare snart.
Idag har mitt halvgalna shoppande fortsatt, det börjar kännas litet okontrollerat, jag är nu inte helt van att hålla på fullt i denna utsträckning. Anledningen till denna "rush" är att jag ska till Köpenhamn hela nästa vecka, jag ska på flera internationella möten, delta vid en kongress och det blir middagar och fester varje kväll. Och då gäller det att ha kläder med sig att kunna byta om med. Kul på ett sätt, krävande på ett annat och trots att jag är på vänskaplig nivå med många, så är det jobb och det ställer krav på att jag är representativ.
Men just nu ska jag hänga tvätt och baka äppelkaka, äldsta sonen är hemma.
Fredagkväll
En bra arbetsvecka är över, en bra arbetsdag är över, på väg mot Gamla Stan tror jag att jag mötte Carl Bildt på cykel, utrustad med cykelhjälm och även det kändes bra. Att han hade cykelhjälm alltså. Om det nu verkligen var Carl Bildt..
Jag köpte mig ett läckert smycke på Olars Ulla, men jag hade så förtvivlat ont i mina fötter, trampdynorna brände som eld, så det blev bara en hastig titt på KUS.
Nu funderar jag på om champagnen ska öppnas eller om vi ska spara den tills imorgon. Jag lär nog somna ovaggad i kväll som det är och det vore synd på rara bubblor att försvinna ut i atmosfären. I morgon ska jag visa mitt nya smycke och den fantastiska present jag fått av familjen!
Jag köpte mig ett läckert smycke på Olars Ulla, men jag hade så förtvivlat ont i mina fötter, trampdynorna brände som eld, så det blev bara en hastig titt på KUS.
Nu funderar jag på om champagnen ska öppnas eller om vi ska spara den tills imorgon. Jag lär nog somna ovaggad i kväll som det är och det vore synd på rara bubblor att försvinna ut i atmosfären. I morgon ska jag visa mitt nya smycke och den fantastiska present jag fått av familjen!
Jag är ingen vacker syn
Helt mossig och med miniögon vaknar jag efter att ha somnat så sent igår kväll, tack vara Dotterns och hennes lags länsseger i kortfilmstävlingen Noo Maraton.
Så denna seger ska firas ikväll och så ska vi nog fira att jag fyller år idag!
Grattis till oss alla!
Hur ska jag nu kunna somna!
Dotter och tre kompisar deltog i länsdeltävlingen av kortfilmstävlingen Noo Maraton. Tävlingen gick ut på att under 24 timmar producera en kortfilm med ett givet tema innehållande sex angivna föremål och platser, information om dessa fick alla anmälda samtidigt via sms.Ikväll var det visning av alla inskickade bidragen och prisutdelning- och dotterns team vann!!! Nu väntar den stora finalen i Stockholm 24 september. Gissa om jag är stolt?!?
"Den tid jag inte lägger på träning nu....
...Den tiden får jag lägga på att vara sjuk längre fram i livet".
Jo, det tänkte jag flera gånger under min runda. Det var riktigt skönt ute, mörkret hann falla nästan helt innan jag var hemma igen, men det kändes härligt att ha kommit iväg.
Så klart!
Det gör det ju varenda gång, när har man någonsin ångrat ett träningspass? Och hur ofta har man inte ångrat att man avstått? Avsevärt fler!
Kvällsrunda:
5.4 km med stavar, 58 minuter och 300 kcal.
Jag tror....
...att jag ska ta och byta om fort som ögat och ge mig ut.
Solen är på väg ner men det är hur underbart som helst ute.
-Rrrrrrruuuuusssnniiinnnnggggg.........
Solen är på väg ner men det är hur underbart som helst ute.
-Rrrrrrruuuuusssnniiinnnnggggg.........
Kloka Pernilla!
Jag har själv sagt detta så många gånger, men ändå har jag lyckats förtränga det så länge nu.
Det är bra att ha någon, i detta fall Pernilla som påminner i en kommentar att:
"Antingen lägger man ner tid på träning eller så får man lägga motsvarande tid på att vara sjuk." För mig handlar det inte om att leva länge utan om H U R jag ska leva när jag blir pensionär.
Anledningen till att jag började jobba med min min vikt och hälsa var många och självklara, men den främsta drivkraften var att arbeta för att vara i god form, så länge som möjligt, för barnens och så småningom deras blivande familjers skull. Jag vill inte vara en mormor/farmor som har kalendern uppbokad av läkarbesök, sjukgymnastik, apoteksbesök, telefontider, röntgenbesök etc, etc. Jag kommer väl knappast bli en mormor/farmor som klättrar i träd med barnbarnen, det har jag aldrig någonsin kunnat, men jag vill vara aktiv.
Det är bara att ta tid till träning nu, det blir mer tid att betala för motsatsen längre fram annars.
Det är bra att ha någon, i detta fall Pernilla som påminner i en kommentar att:
"Antingen lägger man ner tid på träning eller så får man lägga motsvarande tid på att vara sjuk." För mig handlar det inte om att leva länge utan om H U R jag ska leva när jag blir pensionär.
Anledningen till att jag började jobba med min min vikt och hälsa var många och självklara, men den främsta drivkraften var att arbeta för att vara i god form, så länge som möjligt, för barnens och så småningom deras blivande familjers skull. Jag vill inte vara en mormor/farmor som har kalendern uppbokad av läkarbesök, sjukgymnastik, apoteksbesök, telefontider, röntgenbesök etc, etc. Jag kommer väl knappast bli en mormor/farmor som klättrar i träd med barnbarnen, det har jag aldrig någonsin kunnat, men jag vill vara aktiv.
Det är bara att ta tid till träning nu, det blir mer tid att betala för motsatsen längre fram annars.
Om det är Paulún som säger det...
...så kan man nog anta att det är ganska sant.
Nämligen att vatten balanserar blodsockret, ökar energiförbrukningen och ökar fettförbränningen.
Jag la ner 90-talets hysteriska vattendrickande efter jag läst studier där man varnade för att det överdrivna intaget kunde leda till inkontinens, våra urinblåsor är inte skapta att hålla för hur stort vätskeintag som helst. På senare år glömmer jag ofta bort att dricka vatten och undviker det i viss utsträckning då jag så ofta är på resande fot (och inte vet var nästa toalett kan tänkas finnas). Men, att "dricka vatten" innebär tydligen ca 2 liter, jämt fördelat över dagen (självklart beroende på aktivitet och yttre temperatur).
Så, med andra ord kan viss dehydreringstendens nog (ibland) vara anledningen till att jag inte får till minus på vågen.
Näää, nu får jag ta och tänka på detta, har Fredrik Paulún sagt det, så tror jag på det.
Dra något gammalt över mig
Två bra dagar med alltför mycket god mat (och sötsaker...), men jag är nöjd trots ihållande huvudvärk. Nu ser jag fram mot att komma hem, byta om till skrota-hemma-kläder och bara vara. Beroende på hur dags jag väl är hemma och har klart med mat, så kanske jag hinner med en promenad av något slag, det känns verkligen att jag behöver luft och rörelse (det blev inget med morgonpromenaden för regnet öste ner och jag hade inga regnkläder med).
Att inte få luft
Jag har pratat med någon som behöver använda sig av cpap på nätterna för att motverka andningsuppehåll. Och detta problemet har hon på grund av kraftig övervikt. Antagligen är man inte medveten om sin sömnapne, inte förrän den påverkar hälsan över lag. Jag måste säga att jag blev rätt skrämd av blotta tanken, ännu en obehaglig konsekvens av övervikt. Kanske kan man drabbas av sömnapneer av andra orsaker också, men jag fick mig som sagt en tankeställare.
Mellan mjuka, manglade lakan
Jag satt och nickade till vid efter-middagendiskussionen, så till slut var det bara att ursäkta sig och dra sig tillbaka. Dagen har varit bra och intressant, men jag har nog ett tag kvar tills jag förstår exakt hur planeringsarbetet förväntas gå till. Maten har varit fantastisk, men jag har behärskat mig, valt noggrant vid sötsakerna och druckit mer vatten än vin. Inga mängder har det rört sig om, vare sig av det ena eller det andra. Nu hoppas jag på en natts riktigt god sömn, ansikte, händer och fötter är noggrant insmorda och det känns alltid extra gott.
Halsbränna mitt i natten
Vid 03.15-tiden vaknade jag av värsta halsbrännan, något som jag då rakt inte dras med normalt sett (under graviditet var nu en annan historia). Jag misstänker att middag alldeles för sent är bidragande faktor.
Det vore väl själve den om jag nu ska behöva börja fundera på skonkost för att få till tillvaron!
Jag hoppas det var inget annat än tillfälligt.
Tvådagars konferens
I morgon ska jag på tvådagars konferens med den närmaste arbetsgruppen. Det ska bli kul att få bekanta sig litet närmare med alla, det blir gärna litet mer personligt när man kommer bort från den invända miljön. Vore jag inte trött så skulle jag packa ikväll, men eftersom allt är rent och struket så väljer jag vad som ska med imorgon bitti. Jag tar nog med mig gympaskorna, det finns en mysig promenad som jag gått några tidiga morgnar förut.
Nu ska jag slappa en liten stund framför TV:n innan jag går och lägger mig.
Hörrni!
Det här med att viktblogga, det är inte så dumt det!
Jag har aldrig "belastat" min omgivning med mina tankar, funderingar och mitt jobb med viktnedgång och träning och mat... Ja, ni vet. Jag har tänkt att min viktblogg, den är mest för min egen dokumentering. Bra länge nu har jag kört upp och ner ur dikena, misströstat nästan, funderat på att skippa Rivstarten och så vidare.
-Men så finns ju ni där!
Jag har smålett för mig själv, nickat och känt mig motiverad att fortsätta när jag läst era bak-sparkande och peppande kommentarer! Jag fortsätter min slingrande väg mot bättre hälsa, det får ta den tid det tar, men det går trots allt mot rätt håll även om det inte går fort.
-Tack för att ni tar er tid att kommentera och bry er!
Drop-in zumba
Alldeles intill jobbet finns en ett ställe som skyltar med drop-in salsa och zumba. Ibland när jag går förbi hör jag musik och instruktörens hojtande.
-Undrar om det vore något för mig...?
-Undrar om det vore något för mig...?
En timmes yoga
Gymmets nyrenoverade entre
30 min styrketränande yoga och 30 min rörlighet/avslappning och jag misstänker att jag inte kommer att komma upp ur sängen i morgon. Jag har en känsla av att jag har en viss överrörlighet i lederna och har därför inte så svårt för att inta poserna, men eftersom jag just inte rört mig på bra länge, så får jag nog betala priset för det imorgon.
Härligt var det, tufft som f-n och jag ska definitivt lägga in detta söndagspass i min kalender.
Härligt var det, tufft som f-n och jag ska definitivt lägga in detta söndagspass i min kalender.
Bättre än motsatsen
Förra veckan hade jag plussat på en hel del inför invägningen, den här veckan har inneburit flera restaurangmiddagar och delvis egen urspårning. Därför är jag glad att det ändå blir ett minus. Inget stort, men som alla brukar säga; ett minus är ett minus.
Veckans resultat: -0.3 kg
Vikt: 80.8 kg.
Tack Hovika och Jessica för ert moraliska stöd!
Nu ska jag åka till gymmet för en timmes yoga!
Veckans resultat: -0.3 kg
Vikt: 80.8 kg.
Tack Hovika och Jessica för ert moraliska stöd!
Nu ska jag åka till gymmet för en timmes yoga!
Kär i ett par skor?
En kvinna stod och provade dessa skor när jag kikade in i skoaffären. Jag skulle inget ha, bara titta. Jag stod utanför och väntade på att kvinna skulle bli klar med sitt skoköp (jag kunde ju inte ställa mig och köpa samma skor som hon medan hon tittade på heller!) och så gick jag in och köpte ett par.
Galet.
Men jag kunde inte motstå dem!
Hemmapyssel och återhämtning
Jag är inte det minsta i balans med tillvaron av förklarliga skäl (nytt jobb om någon missat det) och därför har jag funderat på detta med Rivstarten.
Stanna kvar eller hoppa av?
Om jag inte ens försöker så blir det hela ett misslyckande, om jag ändå blir kvar så har jag det i bakhuvudet och saker och ting blir inte värre i alla fall.
Ja, ja.
Idag plockar jag mest hemma, behöver köpa mig en resväska modell mindre och fundera på litet andra inköp. Vårlökar till exempel.
Stanna kvar eller hoppa av?
Om jag inte ens försöker så blir det hela ett misslyckande, om jag ändå blir kvar så har jag det i bakhuvudet och saker och ting blir inte värre i alla fall.
Ja, ja.
Idag plockar jag mest hemma, behöver köpa mig en resväska modell mindre och fundera på litet andra inköp. Vårlökar till exempel.
Hon är så slank och fin!
En av tjejerna på jobbet (hon jobbar på en annan våning) har jag jobbat med tidigare och idag insåg jag att hon gått ner en hel del i vikt sedan vi tittade närmare på varandra sist. På eftermiddagens socialfika kommenterade jag detta (hon var dessutom så snygg i enkel svart klänning och leggings) och frågade efter "metod".
-Viktklubb! svarade hon.
Detta hade fungerat utmärkt för henne, -17 kg var slutresultatet och hon hade lyckats inspirera flera andra medarbetare på hennes avdelning. Vi kom överens om att jag ska komma ner till henne och hon visar mig hur denna Viktklubb ser ut. Man kan ju inte kolla in den med mindre än att man blir medlem. Kanske kan denna tjej bli en inspiratör för mig! Jag gick i alla fall och köpte samma klänning och leggings hon hade på sig...
-Viktklubb! svarade hon.
Detta hade fungerat utmärkt för henne, -17 kg var slutresultatet och hon hade lyckats inspirera flera andra medarbetare på hennes avdelning. Vi kom överens om att jag ska komma ner till henne och hon visar mig hur denna Viktklubb ser ut. Man kan ju inte kolla in den med mindre än att man blir medlem. Kanske kan denna tjej bli en inspiratör för mig! Jag gick i alla fall och köpte samma klänning och leggings hon hade på sig...
Fulast?
På väg hem och funderar på vilket som är fulast; avskavt nagellack eller hårutväxt? Jag misstänker att jag är litet trött.
Om matlistan hjälpte...?
Inte direkt.
Kanske hade det kunnat bli ännu värre än det blev. Jag misstänker att jag nog behöver äta bättre under dagen än jag gjorde igår. Kanske köpa på mig bars av något slag för hemresan, eller ta med mig kokta ägg.
Så vad blev skadan?
Jo....
Ett halv glas rödvin medan jag fort som ögat kokade makaroner och stekte falukorv.
Till "efterrätt" blev det två (inte en...) bitar kärleksmums med fyrdubbel glasyr som dottern och hennes kompis bakat.
Två rutor Marabou mjölkchoklad.
Inte värt att kommentera, men kanske att lära mig av.
Tack Pernilla och Hovika för förslagen till hur jag fortsättningsvis kan hantera jobbrestaurangbesöken, de kändes riktigt vettiga och genomförbara!
Kanske hade det kunnat bli ännu värre än det blev. Jag misstänker att jag nog behöver äta bättre under dagen än jag gjorde igår. Kanske köpa på mig bars av något slag för hemresan, eller ta med mig kokta ägg.
Så vad blev skadan?
Jo....
Ett halv glas rödvin medan jag fort som ögat kokade makaroner och stekte falukorv.
Till "efterrätt" blev det två (inte en...) bitar kärleksmums med fyrdubbel glasyr som dottern och hennes kompis bakat.
Två rutor Marabou mjölkchoklad.
Inte värt att kommentera, men kanske att lära mig av.
Tack Pernilla och Hovika för förslagen till hur jag fortsättningsvis kan hantera jobbrestaurangbesöken, de kändes riktigt vettiga och genomförbara!
Present från Efva Attling
Nästa halsband som jag tänker köpa på eget initiativ blir det här, jag älskar det. Jag har armband och örhänge i detta utförande redan.
Jag har förstått att Attling-smyckena är maskingjorde och självklart är det en helt annan sak med silversmedstillverkade smycken, men jag tycker om dem i alla fall. Jag har tre olika halsband sedan tidigare.
Det här har jag ätit hittills idag
Jag är ju inte det minsta intresserad av matsedlar (bortsett från om de innehåller trevliga recept), men jag tänkte se om mitt listande av det jag ätit hittills kan påverka vad jag äter under kvällen. Helt övertygad om att det funkar är jag inte, men vi får se. Frukost; havregrynsgröt, lättsockrad äppelmos, mellanmjölk och kaffe. Förmiddag: kaffe med mjölk. Lunch: grillad kyckling, litet jasminris och sataysås. Eftermiddag: apelsin och kaffe med mjölk. Särskilt imponerande är inte dagens intag men jag har varit så fokuserad på jobb att hunger och mat varit ointressant. Med andra ord; kvällen blir en utmaning!
Representationsmiddagarnas konsekvens
Som ni kanske har förstått så blir det en hel del restaurantbesök med jobbet för mig. Det är inte helt nytt, det var en del sådant med gamla jobbet också, men på de senaste fyra dagarna har jag blivit bjuden på mat på jobbet tre gånger. Varav två var tre-rätters middagar.
Det här kommer att bli helt förödande för mig om jag inte hittar ett förhållningssätt som jag är bekväm med. På något vis behöver jag uppbåda förmåga och kraft att välja bra de gånger jag erbjuds ett val, och att välja bort när matvalet är förbeställt. Utan att dra uppmärksamhet till det eller verka "besvärlig".
Jag vet att det här säkert låter som ett i-landsproblem men det är det inte för mig, det är jobbigt, inte lätt och jag vet vad konsekvenserna blir om jag inte skärper mig. Jag har också insett att alldeles för många av mina kollegor nog ätit litet för många representationsmiddagar under många år....
Jag vet inte hur jag ska få till det. Kanske är det bara att vara "besvärlig" som gäller?
Det här kommer att bli helt förödande för mig om jag inte hittar ett förhållningssätt som jag är bekväm med. På något vis behöver jag uppbåda förmåga och kraft att välja bra de gånger jag erbjuds ett val, och att välja bort när matvalet är förbeställt. Utan att dra uppmärksamhet till det eller verka "besvärlig".
Jag vet att det här säkert låter som ett i-landsproblem men det är det inte för mig, det är jobbigt, inte lätt och jag vet vad konsekvenserna blir om jag inte skärper mig. Jag har också insett att alldeles för många av mina kollegor nog ätit litet för många representationsmiddagar under många år....
Jag vet inte hur jag ska få till det. Kanske är det bara att vara "besvärlig" som gäller?
