Efter en bedrövlig vecka mat-, aktivitets- och stressmässigt som avslutades med praktfull hetsätning av tårta, stående vid köksbordet, har jag nu haft två riktigt bra VV-dagar igen. Jag har inte kommit upp i 10000 steg på bra länge, men jag har fått maten under kontroll ändå.

 

Kollegan har stegutmanat mig nu när hon ska på tjänsteresa och jag ser min chans att vinna över henne, hundägare som hon är och därmed får in många steg naturligt.

 

På stresshanteringsfronten har jag börjat titta litet mer ärligt på hur tillvaron är. Det är nog dags att sluta se på allt med positiva, rosafärgade glasögon, yrsel och hetsätning torde tala sitt tydliga språk. Låt vara att mycket rinner av mig som vatten på en gås, men jag är inte någon superhero. Och det är OK.