Varför tappar vi motivationen?
Det verkar som att jag inte är den enda som har svårt med motivationen just nu och jag kan inte låta bli att undra varför det är så. Självklart är det en helt annan sak att ge sig ut att motionera i mörker och kyla eller att bara ge sig av hemifrån när man väl kommit hem. Det är två funderingar jag har; dels om vi har för höga förväntningar på oss själva, kanske är vi litet av vinteridevarelser vi också? Kanske skulle vi nöja oss med att "hålla ställningarna" dvs inte öka i vikt (om det är det vi tampas med) och behålla konditionen tills ljuset återvänder. Den andra funderingen är om min föregående fundering bara är en undanflykt och ursäkt? Det finns ju många som kan fortsätta med full fart framåt oavsett årstid, de kanske inte bara känner efter så förtvivlat? Kanske de bara gör som Nike reklamen säger "Just do it"?
Jag vet inte.
Kanske ska man bara känna sig själv och inte vara för hård mot sig själv? Kanske om man accepterar en tillfällig svacka så uteblir det dåliga samvetet och skuldkänslorna som kanske är den verkliga orsaken till att man börjar tröstäta igen?
Som sagt, jag vet inte, men jag skulle bra gärna vilja göra det.
Ja, jag vet inte varför motivationen tryter. Kanske gick vi ut för hårt? Kanske känns det extra svårt nu när julen kommer med alla dess läckerheter?
Hursomhelst hoppas jag att vi tar oss ur den här svackan. Att sikta på att "hålla nollan" ett tag framöver låter bra. Men samtidigt vill jag ju gå ner i vikt... Suck, det är helknas i mitt huvud just nu.
peppkramar!
Jag tror att det är lite av varje. Dels tror jag att man ska skynda långsamt, lägga på träning lite eftersom när det känns bra. När träning 1 gg/vecka känns bra, utökar man till 2 gg, när det känns bra och naturligt utökar man till 3 gg/vecka.
Men sen är det nog bra, i alla fall om man har jobb och barn och hus och ett socialt umgänge. Jag vill gärna lägga på ett 4:e tillfälle för att känna mig "duktig", men min terapeut hejdade mig. Hon sa att 3 gg/vecka var kanonbra, blir det en fjärde gång någon vecka så är det en bonus.
Sen finns det veckor som jag inte tränar alls, men då finns det alltid en anledning - eller många sannolikt nu i den stressiga julmånaden. Man får vara lite snäll mot sig själv och vara glad för det man faktiskt gjort.
Men visst är det sant att ibland så är det bättre att bara göra och inte tänka så mycket. "Orkar inte" är ett dåligt skäl att avstå. Man vet ju hur mycket bättre man mår efteråt. Det är den NÖJD-känslan man ska fokusera på.
Jag har däremot svårt att skriva ner vad jag äter och tänka på kalorier i alla lägen. För att orka det i längden får man nog ha vissa riktlinjer och hålla sig till det och inte krångla till det.
kram//pernilla
Jag vet att du tidigare haft funderingar kring om mörkret påverkar oss. Jag håller det inte för helt osannolikt. Jag ser i flera bloggar att människor verkar gå på sparlåga. Om det är årstiden eller som någon skrev ovanför, att man gick ut för hårt, vet jag inte. Jag märker själv hur jag hellre väljer soffan framför gymmet. Hur jag, väl där i soffan, gärna "unnar" mig lite skumtomtar och marsipan. För det är ju så gott. Och mysigt. Vågen ökar sakta men säkert här med och det går inte att skylla på bebismage än. Det är min egen mage. Mitt godismonster som vaknat till liv igen...