Jag var till gymet idag; löpbandet 40 minuter (4.8 km/309 kcal) och 20 minuter styrketräning.

Jag tycker om att springa. Jag hade aldrig sprungit annat än när jag var tvingad till det innan jag träffade min man. Han fick mig att börja träna, allt möjligt, men just springandet var den stora utmaningen men också det som gav den största kicken. Jag sprang en del lopp på 10 km och redan detta var en häftig prestation för mig. När jag var i bäst form sprang jag ett lopp i Schweiz, Matterhornlauf, som var på 12 km med 1000 m stigning (om jag minns rätt).

Hursom. Sedan kom tre barn in i vårt liv och det blev perioder med träning men inget bestående och det blev ett antal kilon som kastade sig över mig eller smög sig på mig. Visst gick jag ner ganska mycket under en period men så bytte jag jobb till ett stillasittande med lång pendling, och så blev det dags med större kläder igen.

Men det var nu inte detta jag funderade över, utan hur jag springer idag. Jag har bara sprungit på löpband de senaste månaderna. Jag har sakteliga ökat hastighet och tid, idag var jag uppe i 11 km/hrs.

Och det är här jag inte förstår mig på mig själv!

Jag fixar hastigheten, jag andas djupt och blir rejält svettig-men jag vågar inte springa länge! Efter ett par minuter sänker jag hastigheten!

Varför?

Det är litet av att krav kan komma att ställas på mig om jag "avslöjar" att jag kan och orkar! Jag vet inte vem som skulle ställa dessa krav. Det är väl återigen detta med att våga vara framgångsrik som jag funderat på tidigare. Kan jag springa länge och fort, då borde jag väl också kunna XXXXXXXXX !!!!

Jag får fundera på det här.

Kanske kunde en PT tillfälligtvis vara en lösning?