Under gårdagen funderade jag då och då på detta med prioritering och på vad som ska bort och vad som ska behållas. Som det är nu så har jag helt klart valt att sats på jobb och karriär, jag vill detta men uppenbarligen kommer det att ha ett pris. Arbetsresorna kan jag idagsläget inte göra så mycket åt, vi bor där vi bor och så som fastighetsmarknaden och räntorna ser ut nu är det inte tal om att sälja och flytta, vi vill självklart inte förlora pengar. Barnen är på det stora hela självgående men den tid jag har (eller får...) med dem är viktigast av allt.

-Så vad blir kvar?

Det är matlagning till vardags och allt hushållspyssel på helgen. Träna ska jag hinna göra och någonstans hinna träffa vänner och resten av familjen.

Jag har länge tänkt att städhjälp vore lyxigt men kanske ett stöd i vardagen. Nu kanske jag behöver tänka att det kanske är ett måste? Jag har varit i kontakt med en städfirma som är på väg att etablera sig i vår stad.

Beställning av matkasseleverans är inte aktuellt för den här familjen har då alldeles för många referenser. Mathandlandet får göras en gång i veckan bara.

Kanske ska jag börja fundera på att stiga av tunnelbanan (maken släpper av mig vid en av de södra tunnelbanestationerna) ett par stationer tidigare och på så vis komma en stund senare till jobbet, men eftersom möten inte drar igång förrän vid 9 tidigast, så kanske det ändå är en idé. Det finns faktiskt dusch på några ställen, så jag skulle till och med kunna bli svettig, bara jag har ombyte med mig (hur jag nu ska släpa på det? Ta med dagen före?). Kanske måste jag överväga att sluta betala närmare 500 kr/månad till gymmet om jag inte kan få till 2-3 besök i veckan på något vis?

Jag fortsätter att fundera idag.