När tåget kom in på stationen ett par minuter försenat, såg jag när jag steg av hur bussen hem samtidigt körde in på busshållplatsen. På andra sidan spåren och parkeringen. Nästan 30 minuter till nästa buss hem. Trött och hungrig steg jag in på Pressbyrån. Och med en liten ond röst viskandes i mitt öra att när jag ändå ätit canneloni på arbetslunchen, så kan jag lika gärna fortsätta på den inslagna vägen... Jag tog en Femina och tittade sedan på glassfrysen. Vände mig om och tittade på chokladen. Slutligen tittade jag på nötterna och bestämde mig för att jag inte alls vill ha något sådant. Jag är hemma om en stund, jag ska äta mat och den hungern, eller suget, jag känner är snart borta. Det blev bara en tidning. Ja, man får utkämpa strider med sig själv dagligen.