Kalla fötter!
Jag har känt att det är helt OK att semestern och sommaren börjar gå mot sitt slut, att jag om en vecka börjar på ett nytt jobb och att det ska bli kul att börja planera dagar, veckor, månader igen.
Men så fick jag värsta..."söndagsångesten" (något som jag aldrig har normalt sett). Inte inför att börja nytt jobb, men däremot att det är ett helt år tills familjen bara kan vara igen. Vi brukar vara nästan jämt på sätt och vis, men just den här sommaren har vi gjort en hel del tillsammans (inte alltid så givet när barnen inte längre är barn) och det har varit mysigt, roligt, viktigt.
Ja, ja.
Jag får väl se till att planera in familjetid i min kalender så kanske det genast känns bättre.
Jag börjar också få lite ångest inför att börja jobba igen, på måndag smäller det för min del.
Jag har faktiskt bara varit i London en gång, när jag var 16, så jag har tyvärr inga bra tips att komma med. Jag bodde i norra England och höll mig däruppe :) Det verkar som att du har bra mycket mer koll än vad jag har. Hoppas ni får en jättebra resa!
Känner igen känslan trots att jag inte har barn. Du kommer säkert få till det bra med både jobb o familjetid. Kanske kan du också se tillbaka på de mysiga stunderna som ni haft i sommar o få näring av minnena när sommaren känns långt borta.
Jag har tänkt mycket på det. Jag kan inte leva enbart för sommar och semester. Jag måste ha roliga saker att se fram emot och njuta av hela året. Därför tar jag bara fyra veckors sommarsemester och sparar två veckor att fördela över resten av året. En fredag där, en måndag där - och ihop med helgen kan man hitta på något kul. I november och februari är behovet som störst, det är mina hatmånader.
Kram, Pernilla be