Det blev japanskt


Sushi för maken, Yakiniku för mig. Jag försökte låta bli riset men ärligt talat slank nog hälften ner. Sushi är jag inte särskilt förtjust i, längre. Det var min favorit alla kategorier tidigare, men efter att ha ätit (och kanske förätit mig på det) sushi i Japan, så har jag haft svårt för det. Dessutom läste jag nyligen någonstans (kanske i senaste numret av I Form?) om allt socker som döljer sig i sushiriset. Sant eller inte men så har jag ytterligare anledning att hoppa det.

Nu; en stilla kväll för att sedan hämta hem yngsta sonen som firar att nio års skolgång är avslutad med sina kompisar. Firar genom att äta pizza, de är inte av den avancerade sorten.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: