På ett sätt är jag extremt passiv just nu, eller ur denna bloggs perspektiv är jag extremt passiv eftersom jag i den har som målsättning att skriva om träning, bra kost och viktnedgång. Men (efter en för mig lång sovmorgon) så har jag låtit tankarna flyga och fara och jag har fått en och annan insikt.

Jag har ett nytt jobb sedan 15 augusti. Ett jobb som är ett stort karriärsteg och som kräver en hel del. Jag vet att man räknar med en lång introduktion för det är mycket man behöver lära och få erfarenhet av. Självklart stressar detta mig (på ett positivt sätt, men ändå) och självklart utmanar det mig. Tävlingsmänniskan i mig. Stor del av min energi går åt till jobbet, medvetet och omedvetet. Jag omvärldsbevakar hela tiden för att se vilka forskningsresultat, vilka trender, vilka idéer påverkar mig, eller rättare sagt den organisation jag jobbar för. Och detta är kul, men som sagt; krävande.

Resten av min energi verkar gå åt till återhämtning och till att "ha koll" på familjen. Barnen är ju stora, snudd på vuxna, men jag vill ändå närvara, på enkla, vardagliga sätt. Min återhämtning skulle för all del kunna få vara motion och träning, men just nu är det avsaknad av krav och måsten som är det som gäller.

Slutklämmen blir; om jag ändå kom till skott med att springa, den mest tidseffektiva träningen och om än aldrig så kort, så skulle jag uppnå ännu bättre resultat. På alla fronter.