Att väga alldeles för mycket för sin kropp är tufft för inte bara kroppen men ofta också för självkänslan. När jag var som tyngst påsken 2010 så var det ju inte kul, allt jag tyckte mig orka var att jobba och sitta i soffan. Sitta i soffan och hoppas och önska att min övervikt skulle försvinna på något magiskt sätt. Vad det där magiska skulle vara visste jag inte så noga, men det skulle vara något som kom utifrån, inte från mig själv. Jag skulle inspireras av någon eller något annat och simsalabim! så skulle min övervikt vara borta.

Ett tiotal år tidigare hade jag faktiskt kommit igång med regelbunden träning inspirerad av ett omslag till Må Bra-tidningen, men att gå och vänta på ett tidningsomslag för att man ska komma till skott är sannolikt en evighetsväntan. En flytt, ut på landet, gjorde att den träningen fick ett abrupt slut. Men påsken 2010 läste jag en utmaning på en blogg, en utmaning som bestod i att utmana sig själv under tre veckors tid, vad som helst. Min utmaning blev att gå 1-3 gånger per vecka, 25-60 min per gång. Jag la inte ribban högt men jag klarade dessa tre veckor och så fortsatte mitt gående. Jag kom till insikt om att jag sov alldeles för litet och jag kom till insikt om att jag inte alltid var tvungen att säga ja till allt på jobbet, jag började minska på jobbstressen.

Sakta men säkert gick jag ner i vikt, det blev inget magiskt simsalabimmande över det utan hekto för hekto. För ett år sedan visade vågen på -17 kg, men så tappade jag fokus på grund av rekryteringen till mitt nuvarande jobb och jag lät mig stressas igen. Under hösten som gått har jag jobbat med att lära mig den nya organisationen jag ingår i och att förhålla mig till heltid, långa resor och ökade krav och jag vägde vid Rivstartsinvägningen 2012 7 kg mer än vid 2011:s Rivstartsslut.

Men.

För att jag ska kunna fungera, som mig själv, för familjen, i jobbet, så måste jag må bra, hela jag. Tjock eller smal spelar i sig egentligen ingen roll, men min kropp mår inte bra av att jag inte rör på mig, äter bra, får frisk luft och dagsljus och tillräckligt med sömn. Jag måste tycka så mycket om mig själv att jag prioriterar att ta hand om mig själv. Om jag gör det så fungerar allt det andra så mycket lättare.

Med det vill jag ha sagt att visst kan man få inspiration till ett hälsosamt liv utifrån, men det blir inte det där magiska, det blir inte den där totala "förälskelsen" i något nytt, utan det kommer från mig själv. Hekto för hekto, kilometer för kilometer, minut för minut, kalori för kalori. Så att vänta på inspirationen, det kan bli en väntan förgäves. Lägg ribban lågt, skörda psykologiska segrar och jobba för dig själv och ditt fortsatta hälsosamma liv.

Slutligen; Emsut har beslutat sig för att hålla sig från all mediapåverkan avseende vikt och hälsa under två veckor för att se hur hon påverkas av andras med- och motgångar. Jag tycker det ska bli intressant att höra hur hon upplever det. Att blogga, läsa tidningar och böcker om viktminskning, att se på Biggest Looser och Du är vad du äter i timmar varje dag, det är inte detsamma som att göra något.