Somliga åt ben
Det blev inte det restaurangbesöket jag förväntade mig igår för det visade sig vara en helfransk historia mer eller mindre. Och fransk mat är inte helt down my alley. Det tog oss alla en bra stund att bestämma oss, men till slut blev det lax med honung och senap, och hur den nu var tillagad vet jag inte men flera gånger tänkte jag att man torde ha en särskild förmåga att lyckas misslyckas med något som lax. Eller så var inte fisken färsk. Brrr... Jag ryser bara jag tänker på det.
Vi var fler som ryste inför vår yngsta kollegas äventyrlighet då hon beställde in märgben att testa. In kom ett stort itusågat ben, grått och fett, och så den mjuka, feta märgen som skulle ätas med grovt salt och bröd. Hon tyckte det var spännande och smakade mest fett och soppa. Och så fick hon utstå många skämt om Creutzfelt-Jacobs sjukdom...
Mättnaden blev det si och så med för oss alla och det var nog orsaken till att alla beställde dessert. Crepes Mikado för mig och en laxätare till, dvs crepes med en klick vaniljglass och chokladsås. Helt onödigt egentligen men det slätade ut mina onöjdhets- (läs äckelkänslor) av hela middagen.
Nu dusch, frukost och sedan möte hela dagen!