Jag fick möjlighet att trappa ner inför semestern på ett bra vis, vilket verkligen gjorde skillnad. Istället för total rastlöshet under en vecka eller mer kunde jag bara skifta över till semestermode. Jag har de senaste veckorna fått tillfälle att diskutera min arbetssituation kopplat till min hälsa. Jag har fått nya blodtrycksmediciner som inte orsakar en "tröghet" som de första tabletterna kan ha orsakat. Jag kommer nog att få stöd av en utomstående att se över min schemaläggning så att det blir bättre balans på arbete och fritid. Och jag känner att det finns några som kommer med en positiv approach och inte ett "du borde ta itu med vikten".

 

Jag har kommit iväg på promenader hyfsat regelbundet, vilket varit väldigt skönt. Tyvärr har jag inte ätit på bästa vis, alldeles för mycket kolhydrater. Stundtals har jag känt mig och sett ut som en spärrballong. Inte så att jag tror att kolhydrater är ett gift, men jag vet sedan tidigare att jag mår mycket bättre på alla plan med mindre av dem. Å andra sidan är det inte svårt att dra ner, "bara" att besluta sig. Men, återigen, när något stressar så hemfaller jag åt den snabba sockerrushen. Och å andra sidan, är alkoholen nästan helt borta sedan ett par månader (med undantag för vissa tillfällen).

 

Det som "stressar" nu trots semester, är att hitta studentboende till yngsta sonen. Vi har en visning på måndag och jag hoppas att det klickar på alla plan. Att ordna för barnen, oavsett vad det rör sig om eller hur gamla de än är, upptar mina tankar när något pågår. Jag gör förhoppningsvis inte jobbet åt dem, men jag tänker mycket på det hela. Nåja, det mesta brukar lösa sig.