En riktigt härlig weekend har jag haft med två av mina bästa tantväninnor med konstant prat, secondhandfyndande och en hel del fik- och restaurangmys. Vi peppar och utmanar varandra och varje gång vi ses sätter vi upp mål vi ska ha uppnått till nästa gång vi ses.

 

Så i diskussionen om mitt kommande mål som är kopplat till en hälsosammare livsstil (allt för att vi ska få fortsätta att ha varandra låååångt upp i åren) så krävde de redovisning av hur jag äter. Och utan censur så pratade jag om hur jag äter en "vanlig" dag, där jag inkluderade min mages reaktioner på vitt mjöl, grova fibrer, råkost och problemen med att dricka för mycket och bli tvärt kissnödig som inte är en höjdare när man är på resande fot. Och så tittar de två på mig och säger i princip unisont:

 

-Men du äter ju för litet dagtid!

 

Jag har väl nuddat ibland vid tanken, men tänkt att ska man bli smal någonsin så får man lära sig leva hungrig. Men yoghurt och flingor kl. 6.15, ofta inget förrän lunch då det blir matlåda, sallad från icatogo eller restaurang och sedan oftast inget förrän middag vid 18.30. Det där med mellanmål har jag i huvudet men jag gör inget åt det. Jo, nu har jag ju från livsstilsmottagningen att jag ska äta förstärkt mellanmål (extra protein) på eftermiddagen för att undvika hetsätningen sent på kvällen, men sannolikt behöver jag något vettigt mellanmål på förmiddagen också. 

 

Att för litet mat kan vara problematiskt om man vill gå ner i vikt har jag påpekat för andra, men inte sett riktigt att jag skulle ha det problemet.