Dotter och jag åkte ner till gymmet för styrketräning framåt kvällskvisten. Vi har hittills värmt upp 10 min på löpbandet, hon springer, jag går. Men så fortsätter Dotter mer än 10 min och nu får jag en tanke:

-Kan jag springa?

-Är det dags eller är jag fortsatt för tung (vilket varit en behändig ursäkt att ta till).

Jag sprang 6 minuter utan minsta ansträngning! Inte fort, men definitivt rörde sig fötterna fortare än vid rask powerwalk! Vilken känsla att jag faktiskt kan. Jag behöver inte vänta på mörka höstkvällar i förhoppning om att ingen ska se mina tafatta försök, jag kan få upp tempot och tiden redan nu! Detta känns verkligen bra!

Något som inte var fullt så bra var att jag hade en vanlig BH på mig. En alldeles vanlig BH som bara ger stöd till vardags.

Inte helt optimalt. Om man säger så.