Borde jag oroa mig?
Just nu travar jag i diket som går längs med banan och trots dikestravandet är jag inte direkt orolig. Jag tror mig veta varför det här sker och varför jag inte är på banan. Jag föreställer mig att så fort jag beslutar mig för att kliva upp på banan med hjälp av träning så är jag där igen. För mig är träningen nummer 1, maten följer som nummer 2.
Borde jag vara orolig för att det kanske inte är så enkelt?
Eller kan jag bara lita på mig själv (som jag oftast gör) och ta svackan med ro?
Postat av: Snigel
Jag tror på dig och att det kommer att fungera, men låt det inte gå för långt. Då kan det bli för tungt och du kanske ger upp!
Postat av: Pernilla Be
Ta svackan med ro, se till att den inte blir för djup och lång bara.
mvh//pernilla be