Förklädnad
I hissen drog jag mitt nya Tiger-bälte ur hällorna och slet upp den nedstoppade toppen. Jag lirkade av mig finsmyckena och lät dem glida ner i en ficka. Kavajen fick följa med kappan av och upp på klädhängaren och läppglansen hade jag slickat av.
Jag tror jag gjorde ett bra jobb när det gällde att avkamouflera mig själv för ingen frågade:
-Och var har du varit, så stylad!?!
Jag fick meddelande under eftermiddagen att nästa steg blir på fredag.
Jahapp.
-Vad ska jag ha på mig då då!?!
Oj, det låter spännande. Förstår att du är distraherad just nu. Men utseendet är inte allt, så det kvittar nog vad du har på dig :-)
SV 1: Stort tack för berömmet, jag blev så glad :-)
SV 2: Det är nog en kombination av mycket. 1) Jag är en vanemänniska som gillar att planera - men jag vill ha variation också. 2) Jag pyntar sjukt mycket pengar per månad för att får "känna pressen" och "prestera" gentemot min viktkompis L, XV-gänget och kursledaren på mötena - och jag är människa som alltid "presterar" när det gäller. Mig själv kan jag dock svika tusen gånger om - per dag. 3) Soppor tre veckor, varvat med mat två veckor, ger mig både andhämtning och inspiration. Nu när det är en vecka kvar med soppor så dör jag nästan av tristess, men efter två veckors matplanerande är jag lika trött på det. 4) Jag märker att det funkar och att jag kan det här, och då blir jag mer motiverad. Att stampa på samma ställe eller ta ett steg fram och två tillbaks pallar jag inte i längden. Jag måste ha resultat. Framgång föder framgång. 5) Jag har lärt mig att bemästra hungern som kommer då och då. Man dör inte av att vara hungrig, och den går alltid över. 6) Jag har kommit igång med träningen ordentligt och den gör mig mindre hungrig, konstigt nog. 7) Jag vet att om jag avstår helt så är det lugnt. Inget flyger in i munnen på mig. Allt jag äter är ett medvetet val, även om det ibland känns väldigt omedvetet.
Oj, det låter spännande. Förstår att du är distraherad just nu. Men utseendet är inte allt, så det kvittar nog vad du har på dig :-)
SV 1: Stort tack för berömmet, jag blev så glad :-)
SV 2: Det är nog en kombination av mycket. 1) Jag är en vanemänniska som gillar att planera - men jag vill ha variation också. 2) Jag pyntar sjukt mycket pengar per månad för att får "känna pressen" och "prestera" gentemot min viktkompis L, XV-gänget och kursledaren på mötena - och jag är människa som alltid "presterar" när det gäller. Mig själv kan jag dock svika tusen gånger om - per dag. 3) Soppor tre veckor, varvat med mat två veckor, ger mig både andhämtning och inspiration. Nu när det är en vecka kvar med soppor så dör jag nästan av tristess, men efter två veckors matplanerande är jag lika trött på det. 4) Jag märker att det funkar och att jag kan det här, och då blir jag mer motiverad. Att stampa på samma ställe eller ta ett steg fram och två tillbaks pallar jag inte i längden. Jag måste ha resultat. Framgång föder framgång. 5) Jag har lärt mig att bemästra hungern som kommer då och då. Man dör inte av att vara hungrig, och den går alltid över. 6) Jag har kommit igång med träningen ordentligt och den gör mig mindre hungrig, konstigt nog. 7) Jag vet att om jag avstår helt så är det lugnt. Inget flyger in i munnen på mig. Allt jag äter är ett medvetet val, även om det ibland känns väldigt omedvetet.
Spännande!! Får vi veta varför i framtiden? (Tänk så nyfiken man kan vara på någon man bara känner via en blogg ;)
Jag kunde inte motstå skorna så jag klickade faktiskt hem dom och ska gå och hämta dom strax! De fina converse skorna jag fick passar inte mina stackars fötter så behöver något annat (försöker jag intala min sambo!)..
Och jag tror du hittar tillbaka till rätt spår snart igen, vi vet hur vi ska göra, vi bara tar små snedsteg ibland. Peppkram!!