Hur hanterar ni detta?
-Jag som inte äter godis och avskyr fett och tränar gör jag också regelbundet och så svetten stänker, jag förstår inte varför jag har sådan övervikt!
Hur ofta har ni inte hört detta och i ert stilla sinne tänkt att personen i fråga är så långt ifrån sanningen att det bara svindlar?
Jag har vänner som skrapar loss glasyren från porslinet samtidigt som de informerar en om hur små de är i maten och suckar över 30 kg för mycket Jag hade en kollega som var obeskrivligt stor och som för all del hade utomordentligt väl komponerade matlådor med till jobbet, men som berättade om 200 g-chokladkakorna hon myste med i soffan och inte kunde förstå varför hon borde ge sig ut och promenera.
-Om jag är ute och går ensam, vad ska jag då göra? Titta in genom folks köksfönster bara? Näää, så tråkigt.
Och kanske minns ni mötesdeltagaren jag berättat om tidigare som påstod sig ha aptit som en fågel men som åt non-stop (och nu lagt på sig en hel del).
Och.
Ibland kan man se detta beskrivet i en del bloggar.
Hur gör ni då?
Säger/kommenterar inget eller gör ett försök att påpeka var problemet kan få sin förklaring?
För lika litet som man går ner i vikt genom magi, lika litet går man upp utan förklaring (ytterst få har sådana medicinska problem).
Lätt är det inte och knappast är sanningen särskilt välkommen.
Haha, jadu det är inte lätt när det är svårt ;) Jag tror att det handlar mycket om en osund inställning till mat och godis (eller vad det nu är). Man lurar sig själv lite. Men det är tufft att hålla tungan rätt i mun för det kan bli rätt sura miner om man lägger sig i... och inte är väl det så konstigt, jag blir rätt sur när folk lägger sig i mitt ätande också ;P
Jag funderade på något liknande häromdagen; hur hanterar man vuxna som säger åt sina barn att de inte får ta mer kakor/bröd/läsk/choklad när de själva (föräldrarna) trycker i sig otroliga mängder?
visst är det bra de håller efter sina barn, men när barnen är snudd på anorektiska och de själva är 30-40 kg övervikt så vet man inte vad man ska säga..
I ditt fall hade jag nog bara låtit bli kommentera och ignorera vad som sägs, det brukar jag göra. Korkade kommenterar behöver ingen feedback :)
Hoppas allt är bra, har lämnat ett par svar på min blogg åt dig. Kram och hoppas du får en fin start på veckan som kommer - och små minus är ändå ett minus!!
Ja, sånt ser man hela tiden. Folk som undrar varför de inte går ner och sen lassar upp massor på tallriken - två gånger.
Jag brukar tänka så här. Jag har också gjort så, och jag hade blivit ledsen om någon kommenterade mitt beteende inför andra, då hade jag känt mig bortgjord. Om någon däremot på ett fint sätt hade börjat prata om det på tu man hand hade jag tagit det bättre. (Vilket har hänt några gånger.)
Vilja till förändring måste komma från individen själv. Man kan aldrig förändra en annan människa, man kan bara föregå med gott exempel.
Och om man föregår med gott exempel och tar alla tillfällen att prata om kost och träning med alla som visar intresse så kan man påverka jättemycket.
Sen kan man alltid "skrämma" sin omgivning genom att berätta att man måste gå en rask promenad på 1,5 mil för att förbränna kalorimängden i en pizza tex. Det kan vara en väckarklocka för många. Gör det inte när vederbörande äter just pizza utan vid ett annat tillfälle, pilen tar nog där den ska ändå.
mvh//pernilla be
På viktbloggar tycker jag att man kan vara väldigt ärlig, men på ett fint sätt förstås. Vederbörande har ju faktiskt gett sig in i leken, och behöver man hjälp att "tänka annorlunda" så ska man få det. Det bästa är alltid att utgå från sig själv. "Jag brukar... och jag har märkt ....".
Alla har vi svackor och det är viktigt att man kan delge andra detta också, men om man ständigt gör på "fel sätt" och inte lär sig något av det kan man behöva någon som säger "Hörrödu, hur tänker du nu?"
Så gör riktiga kompisar :-)
mvh//pernilla be
Håller med Pernilla att om man har en viktblogg så bör man vara mottagli för feedback!
Jag är ju en Snigel så all förändrin tar tid för mig. Dina inlägg får mig att tänka och nu har jag kommit fram till att det skulle varaskönt om webben var ett forum där man fick lämna kommentarer till andra viktbloggare om saker man anser de borde ändra. Speciellt när man som i mitt fall har en negativ trend.
Jag är mottaglig till sådant OM de levereras på ett bra sätt. Det borde väl alla viktbloggare vara...
Har även funderat och klurat på ett annat inlägg du gjorde angående att förstöra för sig själv! Det var så bra, fick mig verkligen att tänka! TACK! :-)