När jag gick sista året på gymnasiet fick en klasskompis och jag för oss att vi skulle fasta på fredagar. Båda hade vi väl ett par extra kilon och trodde väl att dessa fastedagar skulle göra något åt den saken. Så blev det självklart inte. Och i slutändan tror jag inte det blev så mycket fasta av på fredagarna heller, inte framåt kvällskvisten i alla fall.

Några år senare skulle flera personer på min arbetsplats fasta. Fasta var ju bra för det mesta; man gick ner i vikt, man avgiftades och fick även sin eventuella mul- och klövsjuka kurerad. Att vi tagit del av en studie från Uppsala Universitet där en större grupp läkarstudenter fastat och sedan analyserat all urin utan att kunna påvisa några oväntade utsöndringar, det brydde vi oss inte om i det läget. Vi fastade. Inledde med ett antal skedar Glaubersalt för att "tömma oss" och pimplade sedan allsköns teer och juicer. Det gick väl bra, man frös och hade litet svårt med fingerfärdigheten men vi fastade glatt i en vecka utan problem.

Problemen kom sedan för mig. När fastan var bruten. Min hjärna fick totalpanik. Jag hetsåt i minst tre veckor, helt bortom all kontroll. Det var frukost, förmiddagsfika med frallor, lunch i personalmatsalen, eftermiddagsfika med bullar och sedan började det värsta... På väg från jobbet till busshållplatsen petade jag i mig två Käck som jag förutseende hade köpt på lunchen, jag passerade först en kiosk på väg till bussen där jag köpte två Käck till, tog sedan en liten omväg till nästa kiosk för två Käck till före bussresan. Efter en 30 minuters bussresa köpte jag två Käck till på busstationskiosken och sedan två Käck till i kiosken strax före jag var hemma. Jag bodde då tillfälligtvis hos mina föräldrar, så mamma hade maten på bordet när jag kom hem, jag åt middag, tömde brödkorgen efteråt och medan vi dukade av frågade jag mamma om hon hade bullar. Och så fortsatte kvällen.

Det här pågick i litet drygt tre veckor.

Aldrig mer att jag ger mig på fasta eller pulverdieter eller andra lågkaloriupplägg igen. Jag vill inte uppleva denna fruktansvärda känsla igen.