Att tala snällt med sig själv

Jag hittade på en gammal I Form-tidning och kom att läsa ledaren i den. Ledaren handlade om att tala snällt med sig själv. Vi påverkar oss själva enormt mycket när vi uttalar eller tänker något negativt om den egna personen, allt från hur vi ser ut eller hur vi beter oss eller bara är.

Jag tycker nog att jag, med ålderns rätt, faktiskt tänker goda tankar om mig själv. Jag är den jag är och jag är riktigt bra. Men så insåg jag att detta kan dras ett litet steg längre. Jag borde kunna tänka så högt om mig själv att jag inte tillät skiten på jobbet (som egentligen rör sig om en enda person) påverka mig så som den gör nu. Jag reagerar med ilska, aggression och hämndlystnad (extremt oattraktiva reaktioner) och mitt sätt att hantera denna typ av känslor är genom att.... hetsäta.

Jag borde kunna tala så snällt till mig själv att jag sa att jag är alldeles för bra för att låta en enda persons agerande påverka mig till ett så destruktivt beteende. En person som jag dessutom tappat den mesta av respekten jag hade för tidigare. En person som nu söker konspirationer, demonstrerar sin egen litenhet genom att slå hejvilt omkring sig, som konstrar och förpestar tillvaron för flera av oss. Tankarna på detta bara maler runt i huvudet och jag iscensätter den ena situationen och konfrontationen efter den andra med hjälp av min fantasi. Jag har ju ingen anledning att göra detta, jag ska ju lämna arbetsplatsen och den kontakt jag kommer att ha framöver blir knappast via denna person.

-Varför ska jag tillåta att h*n får mig att skada mig själv?

För det är ju det jag gör! Skadar mig själv genom att hetsäta!

Så, nu beslutar jag att all den ilska och frustration jag känner bara ska få studsa bort, rinna av, försvinna. Jag ska inte ens bry mig om att känna dessa känslor, för som Pernilla säger; detta handlar inte om mina apor, det är någon annans apor. Jag är för bra för att låta mig påverkas på detta viset.

Därför ska jag ge mig ut och plocka liljekonvaljer nu och låta deras doft göra mig lycklig och närvarande i nuet.
Postat av: Pernilla Be

På min arbetsplats kommer man ibland i onåd som mellanchef, vilket jag är. Jag känner mig inte riktigt som chef, men jag är ändå inte en i gänget. Jag blir ibland utsatt för skitsnack, som jag får höra talas om på omvägar. Varje gång blir jag svinförbannad och vill bara konfrontera vederbörande. Till vilken nytta? Så istället försöker jag inifrån och ut känna/tänka "jag skiter i vad han/hon tycker om mig". När jag tänkt det 20 gg och även uttalat det högt så brukar jag lugna ner mig.



mvh//pernilla be

2011-05-23, 22:23:09 - URL: http://pernillasviktresa.wordpress.com
Postat av: Sara

Låter som en jättejobbig situation. Skönt att du är på väg därifrån! Jag blir alltid lika förvånad när jag hör talas om vuxna människor som på en arbetsplats beter sig som barn. Är det inte underligt? Borde vi inte veta bättre? På arbetsplatsen mår man ju bättre om alla kommer överens och har roligt tillsammans. Försök ignorera personen ifråga och gör din grej. Låt inte den personen förstöra för dig, för du är mycket bättre än så och värd mycket mer! Kan vara svårt att inte ta åt sig, jag vet, men det enda du kan förändra är din egen reaktion. Den andra personen måste ju själv inse att den måste förändra sitt beteende. Du kan inte göra det åt den personen. Kramar och lycka till!

2011-05-24, 06:21:53 - URL: http://nyfikenienstrut.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: