Vet ni vad jag håller på med?

Jag håller på med nu-är-det-sista-gången-jag-frossar-i-godis/tårta/bröd/kakor/you name it.

-Nu är det sista gången! Jag äter upp det nu, så är det slut sen och så slipper jag frestas igen! Sista gången!

Det konstiga att den där sista gången kommer igen och igen och är väl bara ett tecken på sockerberg- och dalbanan. Jag trodde jag skulle få ro i sinnet bara jag fick klart med uppsägningen, men istället började folk "slänga sina egna apor omkring sig" så som Pernilla uttryckte det. Deras apor är inte mina apor, men när eposter och sms med allsköns trams viner omkring, så blir blir det inte så kul.

Visst låter detta bara som undanflykter och ursäkter, visst låter det som att jag gör det lätt för mig och kanske är det också så, men jag får ju inte stopp på detta beteende. Jag önskar att jag bara kunde släppa alla malande tankar om jobbet, men det är ju inte bara att knäppa med fingrarna.

Maken frågar mig om jag vill med ut och gå eller springa men jag hittar på alla anledningar till att inte komma iväg. Hans sällskap är positivt när jag väl kommer iväg med honom, men jag inser att jag blir barnsligt tjurig när han frågar, för vad jag tänker är: "jag vill bestämma själv när jag ska springa eller gå"!

Nu struntar jag i Anna Skipper på TV och går ut och går med maken. Han kom tillbaka och frågade en gång till och jag sa ja...

Uppdatering: Det blev en riktig PW på 5.56 km på 53 min 18 sek, 3 min snabbare än sist.