Inte många knop
Det är inte många knop jag lyckas åstadkomma annat än på jobbet. Jag hoppas på att vårljuset ska pigga upp mig litet snart. Det har varit allvarligt sjukt i familjen i flera veckors tid och det bidrar nog även till mitt stugsitteri.
Som tur är unnade jag mig själv litet nya kläder förra veckan, så morgonarna är helt ok för stunden, det är bara kvällarna som blir krasch i soffan.
Som tur är unnade jag mig själv litet nya kläder förra veckan, så morgonarna är helt ok för stunden, det är bara kvällarna som blir krasch i soffan.
2015-03-02 @ 20:08:10
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
Att se vad man har framför näsan
I morse såg jag ett kort filmklipp på FB från Gudrun (Färggranna-tältkläder-för-kulturtanter) Sjödén. Filmen, eller den snutt jag såg, var ett uttalande av en av modellerna. Hon var "vuxen" och sa något i stil med att "....jag har jobbat som modell länge och jag har bott i Hong Kong, Tokyo och Singapore".
-Wow! tänkte jag, tänk den som fick resa så mycket och se så många platser!
Sen funderade jag på vad jag precis tänkt. Och insåg att även om jag inte bor mer än hemma, så har jag ett jobb där jag får resa mycket och se många platser. Så det där med att vara medveten om vad man faktiskt har och vara rädd om det, eller i alla fall uppskatta det och inte tråna efter det, är nog något man behöver inse.
Och därmed också inse de oceaner av tid jag har att sköta mig själv, men som jag fortsatt inte utnyttjat. Annat än till söndagspromenader. På onsdag ska min kollega och jag äntligen pallra oss iväg på lunchpasset som vi köpte klippkort till före jul. Jag som inte varit på ett endaste pass av något slag på ett par år nu känner mig smått nervös, men jag gör väl som jag brukar; ställer mig längst bak tills jag känner mig varm i kläderna. Wish me luck!
2015-02-15 @ 11:54:26
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
Permalink Allmänt Kommentarer (2)
Dålig prioriteringsförmåga
Att inte ha tid är ju inte en sanning på något vis. Alla har vi 24 timmar på dygnet och hur vi utnyttjar dem och till vad ser ju väldigt olika ut. Jag förstår från en del Instagramkonton att det finns de som pysslar och donar med sitt hem, varje dag och långt in på kvällen. Detta är något som stundtals förvånar mig, stundtals gör mig avundsjuk. Mitt fokus finns inte alls på hemfixeri, och onekligen är det något som syns hos oss (med detta sagt betyder det inte att jag inte uppskattar fina hem och vacker inredning, tvärtom, men helst skulle jag vilja att det skötte sig själv).
Samma sak är det ju med träning. Somliga bokar in tiden och så gör de det som en del i den dagliga rutinen, så som det helst borde vara. Jag, jag "ska bara" en massa annat först. Kolla något jobbrelaterat (även om det är på fritiden), läsa något, kontakta barnen och se vad de har på gång, läsa dagtidningen, bara sätta igång tvättmaskinen och huxflux ska tvätten också hängas upp. Och så har solen gått ner och jag känner det som att så gick det motionstillfället mig ur händerna.
Prioritering. Eller fokus kanske. Motivation. Eller sluta med alla "jag ska bara", eller förhandla med mig själv mer kunde vara en variant.
2015-01-11 @ 18:42:34
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Ledig, ledig, ledig
Att vara ledig är verkligen en njutning men det ger mig också dåligt samvete. Och gör mig litet rastlös också. För jag gör verkligen ingenting. Det vill säga inget produktivt.
Jag har den senaste veckan gått promenader, läst, sett på filmer och bara varit. Litet matlagning, litet bakning. Och igår skrev jag en artikel jag lovat göra. Idag ska jag shoppa med dottern i Norrköping och häromdagen var vi en tur till Stockholm och gick på museum. Men inget grejande hemma har det blivit.
Trots alla föresatser så har jag ätit litet "fel", choklad har slunkit ner, litet rödvin också. Men minst varannan dag har jag gått standardrundan på 6 km och kortvarianten däremellan.
Något som är litet skamfullt men som ändå är sant är att jag via Facebook sett att en bekant sagt sig nu redo att ta tag i hälsa och vikt och det sporrar mig. Jag har ofta tänk att "jag ser ju i alla fall inte ut som hen". Nu får jag tänka att kanske lyckas "hen" och genast vaknar mina tävlingsinstinkter. Sorgligt men så är det.
2015-01-04 @ 09:43:29
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
2015 ska jag...
Nyårslöften är till för att brytas. Så brukar jag säga och tänka. Men kanske är de inte till för att bara brytas, kanske är de sparkar i baken också. Så med tanke på att jag i princip utgår från ett nolläge så kan allt jag gör innebära steg frammåt. Därför börjar jag med att säga att 2015 ska jag:
- 30 minuters fysisk aktivitet dagligen
- 3-5 promenader på 2.5-6 km/vecka
- Utnyttja klippkorten till lunchzumbapassen
- Matlåda till lunch minst 3, helst 5 dagar/vecka
- Avslappningsövning på 5 min 1-3 ggr/arbetsdag
- Något "kul" (laga "riktig" mat, baka, sköta krukväxter/trädgård, loppis//renovering/pyssel) minst 1 ggr/vecka
- Bjuda in till en fest/middag per kvartal
Och förväntat resultat av detta är bättre ork och energi, viktnedgång, mer kreativitet och tillfredsställelse.
2015-01-01 @ 12:35:00
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Inte mycket som ursäktar
Svart på vitt: BMI 36.
Svart på vitt: sjuklig fetma.
Är det jag?
Svart på vitt säger att det är så.
2014-12-30 @ 12:47:25
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Alldeles för mycket som händer
Det är så mycket som pågår med människor i min omgivningen och för ovanlighetens skull är det inte bra saker. Det är mycket sjukdom, av olika allvarlighetsgrad, så överlag blir det jobbigt, tungt och stressigt. Jag är glad att våra barn mår bra och att maken och jag är friska och hyfsat i balans.
Om nu detta, i tillägg till den dagliga tillvaron med resande och långa dagar, bidrar till mitt "kontrollerande" av känslor med hjälp av mat och sötsaker, vet jag inte, men risken är väl stor. Även om jag har helt klart för mig att för att orka, för att orka stötta och hjälpa de som har behov av mitt stöd och min hjälp, så är det ett hälsosamt liv jag behöver kasta mig in i. Insikter är en sak, men handlingarna är inte direkt enligt insikterna.
Jag såg en skymt av mig i en spegel på väg ut på promenad i eftermiddag, jag fyller och spänner ut min gröna vindtygsjacka så det är något rent bedrövligt. Blä.
2014-12-25 @ 20:22:36
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Neutralisering av sittandet
Jag känner mig väldigt påverkad av detta med att "sitta är det nya röka". Inte bara tanken och innebörden som sådan, utan också att fysisk aktivitet en eller två gånger i veckan, oavsett hur länge eller intensivt man gör, så neutraliserar inte det långa dagar av stillasittande.
Jag sitter. Alldeles något f-bannat. Men jag känner och förstår nödvändigheten av fysisk aktivitet på ett annat vis med detta i huvudet. Inte så at jag inte fattat det innan, men det blir så tydligt nu. Dessutom så är det ju inte mycket som krävs, 30 minuter om dagen. Eller 3x10 min om man inte får till det annars.
2014-12-07 @ 21:18:38
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Det är tankarna som triggar
Jag fick en genomgång av verktyg för djupandning och enkel avslappning "på språng" idag. Genomgången var inbokad sedan många veckor, men efter de senaste dagarnas tågstrul var behovet så påtagligt. När tågavgången flyttas fram, 10-20 minuter åt gången på stationstavlan, så är jag inte irriterad och ilsken, men däremot står jag som i startblocken för att vara den första som rusar mot perrongen när spåret ges. Jag tävlar. Mot alla andra som ska med samma tåg.
Hur sjukt som helst, speciellt som jag inte ens är så kinkig med att få sitta i ett säte egentligen, men det är tävlingen som är det intressanta. Och stressande. Och som sätter alla mekanismer på attack!
Inte bra. Inte bra alls. Så nu ska här djupandas, sittandes och ståendes.
2014-11-27 @ 18:34:07
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
På vift igen
Förra helgen i Malmö och denna helg i Stockholm. Jag har väl aldrig varit med om en så "social" novembermånad, oftast är november ett slags förberedelse för vinterns ide (även om jag nu inte gör det).
Till denna helg har jag lovat ta med träningskläder. Min PT, dvs min syster, förväntar sig litet fysisk aktivitet på morgnarna och morgonpromenader ska väl bli riktigt härligt!
2014-11-14 @ 08:16:19
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Det rullar på
Det är mångt och mycket som slåss om min tid och uppmärksamhet och jag kan då inte påstå att det är jag personligen, eller min friskvårdssatsning, som drar det längsta strået. Å andra sidan jobbet är som det är och de senaste helgerna och många kvällar har gått till umgänge med familj, vänner, teater, opera och annat som varit inbokat sedan länge. Onekligen får själen sitt, men kroppen får det däremot inte.
En sak på "listan" är ändå att köpa mig en bra pannlampa som lyser upp, planen är promenader kvällstid hemma. Spark i baken på mig själv!
2014-11-09 @ 09:03:45
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Vardag
Så var det vardagsmorgon igen. Hur skönt som helst måste jag säga. Idag ska jag bara ordna med reseräkningar och styra upp med vad jag har att ta itu med fram till jul. Och på det ska jag skriva listor. Jag älskar listor.
2014-10-23 @ 05:38:29
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Så mycket mer
Jag kom på igår eftermiddag att jag hade tid hos sjukgymnast för mina fötter. Fötterna som gör ont av en eller annan anledning ofta och som orsakar ett konstant planerande kring skor och funderande kring hur långa sträckor jag inte själv har planerat kan vara. Och detta nu ett led i mitt hälsocoachande.
Det blev ett bra möte. Jag har inga jätteproblem med fötternas konstruktion egentligen men ålder och överrörliga leder gör att jag behöver inlägg. Och där finns olika sorter och inte bara hårda som gör ont, som jag fick för 5-6 år sedan.
Så kom vi att prata om min arbetssituation, litet mer på sidan om upplevde jag, men så frågar sjukgymnasten om jag vill ha hjälp med att hantera det hela. Verktyg för stresshantering och också stöd för fysisk aktivitet. Jag blev verkligen överraskad för detta var inget jag förväntat mig i detta sammanhanget, men jag tackade så klart ja. Vi kommer att börja med tre tillfällen för att jag ska lära mig någon form av sittande avslappning i rörig miljö.
Självklart är detta, precis som så mycket annat, sådant jag kunde fixa själv, men efter två år i virvelvindstillvaro tar jag mot all hjälp jag kan få. Det är alldeles för många kring mig som bränt ut sig.
2014-10-14 @ 06:26:00
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Jetlag
På det stora hela sov jag från det jag kom hem i går eftermiddag tills i morse klockan 6. Jag tror inte att jetlaggen är överstökad på minsta vis, dessutom har jag att pyssla med inför tisdagens resa till Dublin.
Ute är det småregnigt och grått, men jag tror jag behöver litet luft, dagsljus och lantlig frid. Åtminstone en kort stund.
Det är skönt att vara hemma. Mjukisbyxor, tvättmaskin att sköta och krukväxter att plocka med.
2014-10-12 @ 11:32:50
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
På väg hemåt
Tio dagar i Taiwans huvudstad Taipei har kommit till ända. Det har varit mycket jobb, långa dagar och dåligt har jag anpassat mig till tidsomställningen. Eller det har vi alla haft svårt med, kanske på grund av alltför litet dagsljus, då vi så länge bara befann oss i konferenslokaler.
Den lokala maten har inte varit helt anpassad efter våra smaklökar, så de första dagarna var vi rejält hungriga mest hela tiden. Tills vi började gå på pastaställen och indisk restaurang osv. Någon träning har det inte varit tal om annat än korta promenader mellan hotell, konferensanläggning och enstaka mötesplatser.
Nu väntar en lång resa hem, men då sällskapet är gott kommer det säkert att gå bra.
2014-10-10 @ 05:33:52
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Det blir som det blir
Jag tog och la ner allt jobb runt lunchtid igår. Åkte ner på stan och shoppade litet, kom hem och umgicks med familjen innan jag så småningom lagade en riktigt god (och inte nyttig med så blir det ibland) svamprisotto med kycklingfilé till middag. Efter det satt vi och pratade och umgicks resten av kvällen.
Idag har jag ägnat mig åt vittvätt (sköter sig själv kan man ju lätt konstatera), uppvakta äldsta sonen som fyller år i morgon och sedan fixat med mina presentationer. De får bli som de blir, för trots allt har jag bara tio minuter så det är bara huvudbudskapet som är just huvudsaken.
Innan dagen är avslutad ska jag ha hunnit med en promenad och strykning av de kläder som ska med på resan. Att stryka är rätt meditativt, så det blir lugnt och skönt.
2014-09-28 @ 16:26:17
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Varför är jag förvånad?
Någonstans i Småland föreläste jag i torsdags tillsammans med en gammal vapendragare. På grund av olycka vid Flemingsberg i onsdags, så kom tåget iväg över två timmar försenat, och vi var inte vid hotellet för övernattning förrän vid 23.30-tiden. Kort natt blev det för jag hade korrläsning på en tidskrift jag dessutom behövde få iväg. Föreläsning på torsdag förmiddag, alltid en anspänning och sedan hem med taxi, tåg, byte till annat tåg, buss och äntligen hemma. Jag insåg inte ens att jag somnade före kl 20, utan maken kommenterade det lite fundersamt igår morse.
Fram till klockan 14.30 jobbade jag hemifrån (och plockade litet med hemmasaker samtidigt). Jag har fortfarande mycket att förbereda inför kommande kongress (bland annat mina två presentationer!), men klockan 15 hade jag tid hos vårdcentralens hälsocoach.
I bilen på vägen dit insåg jag att känslan av skam för att jag inte förändrat min vikt över huvudtaget på fyra veckor egentligen inte var något att skämmas för. Just nu är det gott nog att jag håller vikten. Förra året så här dags kom 4-5 kg på grund av stress (och min så kallade stresshantering) utan att jag förmådde göra något för att stå emot.
Så vi pratade om just det som målsättning nu, att hålla vikten, och hur jag kan hjälpa mig själv under kommande veckor i kappsäck med hotellboende, restaurangmåltider och okända städer där ensamma promenader inte är helt givna.
Och så ber jag henne kolla mitt blodtryck... Jag som nu medicinerat i ca 4-5 månader och känner att det fungerar.
Denna mätning gav ett högre värde än något enskild mätning i princip någonsin gjort.
Jag blev rätt omskakad. Visst jag stressar, visst jag var galet upp i varv på grund av saker jag fått att hantera och kommunicera, men jag hade ju suttit i 30 min, dessförinnan suttit i bilen 20 min och dessförinnan jobbat vid köksbordet (bara dammsugit litet...eller inte så litet för vårt hus är rätt stort men maken hade redan tagit en del).
Och så tänkte jag att trycket kan vara förklaringen till den dova huvudvärk jag känt av i ett par dagar, jag som aldrig har huvudvärk.
Och så slutklämmen på vårdcentralen då jag bett distriksköterskan skulle kika i mina öron för att se om jag har vaxproppar som orsakar att jag har försämrad hörsel, och framför allt kan ge mig problem inför kommande långflygning. Inga vaxproppar utan i stället hämtar hon läkaren... Jag har förtjockad trumhinna och det tänkte jag bara "jaha" på, men så ställde han litet knepiga frågor så jag började fundera vad han tänkte på egentligen. Självklart kan hörselförändringar vara symptom att något händer i hjärnan, men jag har ju haft detta länge. Hursom, jag ska använda vanligt nässpray och tryckutjämna under flygningarna, så får vi gå vidare sen med hörseltest.
Så jag är litet omskakad och litet förvånad, samtidigt som jag vet att min arbetssituation inte är hållbar. Det måste till en förändring och det j-ligt rask.
2014-09-27 @ 07:25:00
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Inte stormens öga än
Nästa vecka börjar mina 3.5 v i kappsäck. Just nu känns det som att det kommer att vara som att befinna sig i stormens öga, men just nu är det allt uppbyggnad mot detta. I vanlig ordning tackar jag min lyckliga stjärna för att jag har så gott sovhjärta och att jag inte fixar att tumma på det i någon större utsträckning.
Fast igår tummade jag på något annat. Jag insåg vid 14-tiden att jag inte tagit lunch. Funderade en stund och åt sedan en bar från skrivbordslådan och te och frukt. Bortsett från att jag inte tog ett break så fungerade det helt ok i "matväg".
Ny dag idag och en dag med besök hos frissan. Jag har inte klippt mig sedan maj månad, brukar vara 6-7 v emellan normalt sett (fick lov att avboka beställd tid i juni och fick ingen ny före idag). Det ska bli skönt att bara vara en stund.
2014-09-23 @ 05:46:09
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Vad skrev hon, Alma Svensson?
Hette inte Emils mamma Alma? Alma Svensson? Skrev inte hon samma fras efter varje dagboksinlägg där hon berättade om sonens äventyr? Eller blandar jag ihop detta?
Hur som helst, veckan som gått, kan läggas till handlingarna. Eller till de dagar i livet som gått. Jag har ägnat mig åt det vanliga; möten, förberedelser för kommande aktiviteter och bara tänkt "hur ska jag hinna?". Härom kvällen såg jag ett TV-program om just tidspressare och stressare och fick mig en funderare. Uppkopplings-detox kunde vara något även för mig.
Igår kväll var jag med vänner och såg Jonas Gardells "Mitt enda liv". Trots höga förväntningar, så var det bra. Som alltid är Gardell svår att beskriva, han gör ju allt på scen, men det jag tog med mig var glädje, energi och förstärkta värderingar. Och, att det är härligt att leva, även om tiden går alldeles för fort!
2014-09-20 @ 16:55:07
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Permalink Allmänt Kommentarer (1)
Kom och köp dajmstruuut, köp en dajmstruuuut....
Vi körde ca 50 mil nonstop igår för att rösta innan vallokalen stängde. Jag valvakade alldeles för sent och fick väl knappa fyra timmars sömn. Lyckades bli sen hemma och höll på att missa tåget. Möten, möten (gällde hålla sig vaken), kasta i mig sallad till lunch och mera möten, möten. Hör att två arbetskamrater är sjukskrivna pga utbrändhet. Stryker saker på att-göra-listan, kastar iväg några ytterligare mail innan jag i helt normal takt går till tåget. Läser mer nedslående valresultatsdiskussioner på FB och att en fd kollega blivit sjukskriven med utmattningssyndrom. Spelar Candy Crush tills jag stiger av tåget.
Då hör jag en röst i mitt huvud:
-Dajmstruuut. Gå och köp en dajmstruuuut...
Jag vore väl inte mer än människa om jag nu köpte mig en glass, men så fan heller! Inte idag i alla fall! Det lindrar trötthet och slitenhet alldeles för kort stund. Jag väljer mat. Åtminstone ikväll väljer jag middag och mat utan dajmstrut som förrätt!