Yogapasset igår kväll var av annat slag än onsdagspasset; mer mental fokusering och tamigtusan mycket svårare balansövningar. Självklart var inte övningarna svåra för den som utövat yoga tidigare men för en annan.... inte helt lätt. Trots det ser jag en stor tjusning i detta; att varva ner, hitta närvaro i nuet och där man är, för att sedan utmana sin kropp i statisk träning. Som jag konstaterade i onsdags så är jag inte helt som ett järnspett i kroppen men balansen... Balansen är inte så att jag kan stå på ett ben och sätta den andra foten ovan knät med uppåtsträckta händer! Muskelstyrkan i buken är också en bristvara så det behöver jag ta itu med (hittills har jag undvikit det mesta av den sortens utmaningar).

Vi gjorde en övning där man skulle stå på knä och luta sig bakåt och greppa hälarna med händerna. Där fick jag slagsida efter en stund (ja, tro nu inte att jag nådde några hälar, jag bara lutade mig tillbaka!) och trillade omkull: kadunk!

En annan övning, som på instruktören verkade vara fullkomligt uppnåbar för de flesta med litet övning, var hukstående med händerna i golvet mellan fötterna och armbågarna på knänas insidor. Där skulle man finna sådan balans att man skulle kunna lägga all tyngd på händerna och sedan lyfta fötterna från golvet!

Jo, tjena! Jag fnissade tyst för mig själv när jag som bäst höll emot känslan av att stå på näsan och riskera krossa glasögonen! Tack och lov hade min 17-åriga dotter inte helt lätt med övningen heller och hon är en naturlig atlet.

Men slutomdömet var klart positiv. Jag vill testa mera, lära mera. Den mentala delen och avslappningen är fenomenal och kroppsutmaningarna något helt nytt och spännande för mig.

Jag rekommenderar yoga!

Torsdagens motion: 45 minuter yoga och trapporna till 14:e våningen